Ett sorgligt besked.
Mina vänner. Jag har fyra besökare per dag. Lite lökigt. Den här bloggen har blivit lökig. Och blogg.se är svårthanterligt och krångligt, och jag känner för en nystart.
Därför har jag startat en ny blogg. Den heter www.astrologen.blogspot.com.
Skål, tack och förlåt
P.S. Gud nu blir jag lite melankolisk. Jag har ju haft den här bloggen sen 2006! Då var jag 12. Galet. Åh. D.S.
can I kick it?
Jag älskar att gå på konsert.
Igår var ungefär min bästa kväll hittills. Dans efter spelning = folk har bag efter spelningen vilket leder till att alla dansar bra och najs och har askul! Det gillar jag. Jag älskar att prata med nya människor och gamla människor och jag är bara på allmänt bra humör idag efter gårdagens kväll. Det känns tryggt.
A tribe called quest - Electric Relaxation
Det finns så himla mycket najs musik som man inte hört än! Fett bra
your heart will lead you there
JAG GOOGLAR CRAZY OCH HAPPY FÖR ATT HITTA NÅGON BILD SOM KAN BESKRIVA MIN SINNESTÄMNING OCH ALLA TANKAR GÅR I CAPS LOCIK.
Jag är på så himla galet bra humör. Taggad och glad och känner mig galen. Lite såhär:
Anledningar:
+ Jag har nu klistrat på frimärkena och slickat ihop kuverten där mina ansökningar till folkhögskolorna ligger. Personligt brev + personbevis + referenser + betyg + noter och nu äntligen är jag klar. I morgon kastar jag in dem i brevlådorna och sen!!! Jag ska ba öva öva öva. Ikväll har jag suttit och kollat på ordningsregler och alkohol-policy på skolorna. Och läst skoltidningar på internet och lyssnat på elev-podcasts och GUD jag vill bara börja nununu. Eller snarare veta att jag kankankan börja i höst, att jag kommit in. Och sen ha en najs sommar i Stockholm.
+ Om exakt en vecka går jag kring på New Yorks gator. Då har jag landat efter en lång flygtur och GÅR I NEW YORK!!! Så himla najs. Jag ska gå på Gospel-gudstjänst och jag ska najsa runt och jag. ska. shoppa. vintage. Typ såhär:
Ska glida in ba "Only got twenty dollars in my pocket" och sen "This is fucking awesome".
+ Det är 84 dagar tills jag tar studenten. Så jävla najs.
Nu ska jag dansa lyckodans
dagens
Humör: Jag har varit glad men hysterisk
Gjort: Sprungit runt, fram och tillbaka, upp och ner och varit hetsig och stressad men glad (alltså superglad). Det har varit som om jag tagit ecstasy. Inte för att jag gjort det. Eh.
Planer: Åka till T-Centralen och hämta
Ser på: Ikväll har jag sett Skyfall igen. Den är så bra. Och äcklig. Annars tittar jag mest på That 70's Show just nu, på säsong 6 nu. Och så ser jag Game of thrones.
Lyssnar på: My name is med Eminem
Läser: Shantaram, men jag har tagit en paus och läser min Nemi-bok med en massa Nemistrippar.
Bästa: Jag älskar att fnissa!!
oklart
"put the short leash back on meee"
Jag kollar mycket på That 70's show just nu, vilket är nice, tills boxen är slut.
Jackie är bästa karaktären:
"She's like Tahiti. It's warm and it's beautiful and you wanna go there, but when you do, you get bitten by a mosquito and you get malaria and you're sick for the rest of your life".
Hon är oskön och bryr sig inte, hon är snygg och vet om det, hon får låtar skrivna till sig. Najs.
"All men take all women for granted, always".
- Jackie BurkhartHon lär mig allt.
Pusspuss
hold your own, know your name and go your own way
I söndags vaknade jag med feber för första gången på fyra år. De senaste dagarna har jag varit sjukskriven, jag sover 9 timmar per natt, går inte utanför dörren och äter kopiösa mängder mat för att orka ligga i soffan och kolla på extramaterialet till Mamma Mia.
Såhär ser jag ut när jag är sjuk:
It's nothing to sneeze at
På söndagskvällen mådde jag väldigt dåligt. Fysiskt och psykiskt. Då skrev jag ett blogginlägg som jag inte publicerade då för det var så deprimerande:
"Jag har feber, för första gången på fyra år och det känns som om min kropp har gett upp, reagerat på allt som varit jobbigt. Kanske får jag feber för att slippa möta verkligheten (tack kroppen), kanske ska jag vara sängliggande och begrunda allt sorgligt och fult.
Jag har haft en romantisering över att vara otillgänglig, att skjuta folk ifrån mig, framförallt de som vill komma mig nära. Haft tekniker och planer och varit medveten om hur jag betett mig. Velat att människor ska tråna efter mig.
Att vara ensam är inte att vara stark. Det är fult. Det är att titta rakt åt höger för att slippa se att till vänster står någon och har precis det jag vill ha, med någon som ville ha det med mig. Men jag kunde inte. Jag försöker hitta en låt som får mig att må bättre, och det enda jag orkar lyssna på är Lie and tell me you're happy med Daniel Lemma.
Really tonight, I'm really letting go
There was something you said, that just changed it all
And even though it came out all hollow and faint
I can see what you're hiding and know what you can't
When you lie and tell me you're happy
Den här gången måste jag ha lärt mig något."
Och jag döpe det till du ljuger för mig.
Och det stämmer. Jag har behövt vara hemma och ta det lugnt, fastän febern var borta måndag morgon. Jag fick tid att begrunda mina synder och sorger. Tycka om mig själv lite grann igen. Nu är det svårt att gå tillbaka till verkligheten, speciellt eftersom i morgon är alla hjärtans dag. Men det ska jag väl palla, också. With a little help from my friends.
livet känns genom musiken
Labrinth feat. Emeli Sande - Beneath your beautiful
De första raderna i den här låten går:
You tell all the boys no
Makes you feel good
I know you're out of my leauge,
but that won't scare me away oh no.
Och jag blir så trött på det är så romantiserat att kvinnor ska vara avhållsamma. Och sen vänta på att "räddas" av mannen. Han ska vänta, han ska orka, han ska kämpa, han ska smälta ditt frusna hjärta. Men jag vill inte vänta. Jag har väntat på någon som ska bete sig som de sjunger att de ska, och ingen gör det. Ingen orkar väl, om jag ska vara ointresserad hela tiden.
Outkast feat. Norah Jones - Take off your cool
Det hela handlar faktiskt om att bara släppa taget. To take off your cool och ge människor en andra chans, även om de inte beter sig sådär som alla låtar säger att de ska göra.
Den här gången måste jag ha lärt mig det.
Och tills vidare vill jag bara chilla, inte krångla till det eller ta några initiativ.
Timbuktu - Ta det lugnt
Man måste ta det lugnt ibland.
baby
Jag har velat ha barn sen jag var fyra. Jag brukade amma min enda docka. Alltså barn är det enda jag vill ha. Tur att jag umgås med min fyraårige lille pöjke en gång i veckan. Inatt drömde jag att jag glömde honom på Gullmarsplans tunnelbanestation. Det var hemskt. Men han är så gullig och vi har matchande nagellack och så säger han saker som:
"Varför öppnades tunnelbanedörrarna igen?"
"Jag vet inte."
"Men du är ju vuxen!"
och
"Jag har en tröja med mina leksaker på," (han syftar på en tröja med ett tryck på Blixten McQueen från sin favoritfilm Bilar), "gör dina barn också så?"
Han och Julia ska ha tre barn när de blir stora sa han till mig i höstas.
Alltså barn säger så roliga saker.
"När jag blir riktigt arg...? När de klättrar i gardinerna, det får ingen göra".
Och nu råkade jag komma över den här filmen.
"Och innan du vet ordet av, så älskar du en giraff". Så gulligt. Jag sitter och lyckogråter.
Och min biologiska klocka bara tickar på och tickar på och jag skiter i att jag möjligtvis skrämmer bort killar som eventuellt vill vara ihop/få ihop det med mig, för det enda jag vill är att skaffa tre barn som heter Abra, Ingrid och Ragnar och uppfostra dem till att bli så bra människor jag kan, och ge dem bra självförtroende och en egen vilja. Få se dem utvecklas. Underbart.
vägskäl
Jag vet att det väldigt mycket handlar om deppiga saker här på bloggen, men sen är det ju faktiskt så att jag är ganska deppig nuförtiden. Eller snarare känslosam, vilket är skönt, för jag känner mig levande. Så jag är väldigt glad ibland också. Men såklart väldigt ledsen, det glada måste liksom vägas upp.
Jag skriver många texter om särboförhållanden, eftersom jag befinner mig i ett just nu. Det här skrev jag på tåget för en vecka sen (det blir mycket tågåkande i ett särboförhållande):
Vi går på en väg tillsammans. Ibland skiner solen, ibland är vi oense om vilken stig vi ska välja och ibland springer vi bara rakt på. Men vi är tillsammans.
Men någonting gör att vi måste gå åt olika håll. Jag fortsätter på huvudvägen, den vi alltid gått på, och du tar av åt vänster. Jag hör dina fotsteg på den andra vägen, den är nära, och ibland korsar vi varandras vägar och går bredvid varandra ett tag till. Men faktumet kvarstår: vi går inte tillsammans längre. Och jag kan inte se vad du ser eller vara med om upplevelserna du får på din väg och du känner inte de vassa stenarna under mina fötter. Stenarna som finns på vägen som bara är min nu.
För jag kommer bara att kunna gå i diket bredvid din väg, och du kan inte komma tillbaka upp på min. Inte nu längre.
Men om några mil ska vi hitta en ny väg, en väg bred nog för oss båda två.
♥
Litte star, I got you
Det finns så många människor jag tycker om. Människor det är lätt att ha kul med, som jag sitter i knät på och pussar på kinderna och halsen. De som skrattar med en när allt är bra. Som finns där under de stunderna i livet som alltid skulle ha varit bra. Glada människor.
Och så finns det människor som får en att stå ut med ens dåliga stunder. För att de är där. Riktiga människor.
Och att de riktiga människorna bara är en röst i telefonen gör det hela så svårt att greppa. Det blir svårt att veta vad som gör en ledsen eller glad på riktigt
därför att när man är ledsen med glada människor går man bara in i ett annat rum
spelar piano för sig själv och gråter
och gråter när man kommer hem och skriker till mamma att ”Jag kan inte längre, jag hatar Stockholm. Det finns ingenting för mig här längre, jag vill inte mer!”
Och när man väl träffar sina riktiga människor så känns det inte konstigt att man inte ens hälsar
utan man går bara rakt in genom dörren och ställer sig i entrén
och gråter mot axeln med den tryggaste doften.
Och de kan inte säga något och jag kan inte säga något, för det är när man träffar sina riktiga människor som man kanske inser att man inte behöver gråta
för att de är här.
de senaste två veckorna
Det börjar med I just want your kiss boy. Det är inget mer än så.
Sen går det vidare till
A kiss is not a contract
och slutligen hamnar vi i
If you're gonna watch me walk then baby: watch me walk.
C'mon and take my hand, 'cause I'll find another man.
och
R E S P E C T
Det är nice!
befogad kritik och ett vettigt sätt att spendera kvällen på
Den här veckan har varit... arg. Jag har varit så himla arg hela tiden ungefär! Väldigt opraktiskt och jobbigt och det tar tid. Men jag försöker rikta min ilska till något som känns lite befogat.
Som One Direction! Och Bruno Mars. Den senare har jag redan spytt galla över en gång, men nu kommer en hat-kombo!
Här är Just the way you are med Bruno Mars:
Här är Little Things med One Direction:
Nyckelcitat från båda låtarna:
"I'm in looooove with you" eller "You're perfeeect to me" i Little things.
"You're amazing, just the way you aaare" eller "She's so beautiful, and I tell her every day" i Just the way you are.
Hur kan någon relatera till de här texterna? Vem kan ta till sig "Du är perfekt" eller "You're amazing, just the way you are"? Uppenbarligen har ingen av dem en henvän som de tänker på när de skriver texterna, för då skulle de komma på något fyndigare och personligare än "I'm in looove with you".
Jag blir så irriterad på att det verkar vara viktigt för alla "söta killar i band" att poängtera att tjejer ska ha kroppskomplex. Exempel:
"I know you never love the sound of your voice on tape, you never want to know how much you weigh. You still have to squeeze into your jeans but you're perfect to me" i Little things.
"Her laugh, her laugh, she hates but I think it's so sexy" i Just the way you are.
Slutsatsen jag kan dra är att de vill få sig själva att framstå som bra killar, för att sälja låtar och få ligga med groupies. Jag vägrar tro att Bruno säger till sin tjej varje dag: "Du är så vacker, precis som du är!" Han klappar sig bara i ryggen.
När kommer det en låt där Bruno Mars sjunger "Du är så jävla rolig och skön"? En låt som faktiskt behandlar personer, inte deras kroppar. Jag är så trött på detta ständiga tjat om kroppar.
God kväll, nu ska jag skölja ur min hennafärg
the best love is the kind that awakens the soul and makes us reach for more
Fiolen, det här inlägget är till dig:
"So, it's not going to be easy. It's going to be really hard. We're gonna have to work at this every day, but I want to do that because I want you. I want all of you, forever, you and me, every day."
- The Notebook
Här är en film jag vill visa er:
Best love quotes from movies
(Jag brukar kolla på sådana här videor, t.ex. "100 greatest movie insults" eller "100 cheesiest movie quotes".)
Men fiolen får inga smöriga komplimanger eller förolämpningar. Jag älskar den, på riktigt, idag är det som om jag andas genom stråken. Jag känner mig ren och geniun och hel och det är jagochfiolen, en enhet. När det går bra att spela känner jag mig säkrare och starkare än någon människa någonsin kan få mig att känna (no offense).
Jag vågar inte åka skidor eller longboard på hela vintern och våren nu för jag är rädd att bryta händerna och armarna och aldrig kunna spela igen. Om jag någonsin skulle behöva sluta spela av någon anledning så skulle det betyda "I'm scared of walking out of this room and never feel the rest of my whole life, the way I feel when I'm with you".
Älskade fiol
2012 nr 2
Här kommer andra delen av min årsresumé. Den är inte lika utförlig som den första, eftersom jag helt enkelt har svårare att skriva om det som hänt nyss, så där mot november-december börjar inspirationen tryta. Håll till godo
Juli
Jag var i Frankrike och på Gotland de två första veckorna i juli, men sen åkte jag hem till Stockholm igen och började jobba på kontor. Jag skrev in nummer och lägenheter i excelark, sorterade och stämplade fakturor och lyssnade på väldigt många p3-dokumentärer. Umgicks med frun varje dag.
I slutet av månaden fick jag en liten kris men den försvann när jag pratade med min mormor, då jag insåg saker om mig själv och om henne, att vi är lika.
Augusti
I augusti skrev jag bara 3 gånger i min dagbok. Frun flyttade ner till Malmö, och jag åkte ner efter ett par dagar för att ta vara på de sista dagarna av sommarlovet, och det var de sista dagarna av happy forgetfulness. Malmö var stekhett, ca 30 grader och lägenheten var för varm så vi var uppe på takterassen och pratade. Spelade bisarrt mycket kort, drack vin, gatechrashade en fest , åt god mat, kramades och pratade mycket.
Vi blev inbjudna till en grill av ett par jamaicaner som vi dissade, och sen helt plötsligt satt jag på tåget hem, med hjärtat lämnat bakom mig och jag förstod inte var jag var påväg?
När jag kom hem mådde jag sjukt konstigt. Jag fixade ett jobb dagen efter jag kom hem och nästa dag började jag tredje ring. Det som mest tog min tid i början var SLAVS. Detta står för Södra Latins AudioVisuella Sällskap, och vi är ett gäng uppmärksamhetskrävande personer som håller i skolans samlingar. Vi gjorde filmer och hände mest hela tiden, och det tog nästan all min tid.
Sista kvällen i augusti skulle vi ut och fira den första samlingen. Kvällen tog sig en oväntad och fin vändning när jag promenerade hemåt över västerbron med en person jag bara kände ytligt. Det regnade in i mina skor och jag kom hem halv fyra. Sen blev det höst.
September
Skolan satte igång på riktigt. Jag stressade lite, gick på hjärt- och lungräddning och utbildning i hur man blir en bra barnvakt på mitt företag (jag jobbar vitt som barnvakt, den ni).
Jag var ute och sprang mycket.
En eftermiddag grät jag tröstlöst för att det hade gått 3 veckor utan frun och det skulle gå 3 innan vi fick ses igen.
Jag älskade att spela fiol och det lät väldigt bra hela tiden.
Jag blev bättre kompis med folk i min klass, det var fint.
Oktober
Första helgen i oktober åkte jag äntligen ner till Malmö igen för att träffa frun. Det var en väldigt fin fyradagarsvistelse med bullar, prat, konsert, träffa människor. Jag spelade fiol när hon var i skolan och jag låtsades att det här var min vardag också, jag ville vara hennes hemmafru.
När jag kom hem hade jag små och STORA tankar i min egen lilla värld. Jag blev väldigt egocentrerad. Jag var frustrerad över människors beteende.
I slutet av månaden åkte jag till Lissabon och fick lite sol och umgängesstimulans.
November
November känns så nära att det knapp går att resumera något. Kommer knappt ihåg någonting själv heller. Men jag fick besök från Malmö och flög nästa helg ner till Malmö och lärde känna en massa nya assköna människor, köpte mycket kläder. Fick ett anonymt sms där det stod "tror jag har känslor för dig" som jag fortfarande inte vet vem det kommer ifrån.
December
Som sagt. Väldigt svårt. Månaden tog slut igår. Jag var konferensier på min skolas julkonserter och hade skitkul, även om det var stressigt. När jag väl blev för stressad åkte jag i samma tefat nerför Vitabergsparkens bananbacke. Sen rullade jag ner sista biten och kände "Livet snurrar inte kring mig, jag snurrar runt i världen". Det var väldigt givande. Åkte mycket pulka i början för det var mycket snö.
Den 10/12 gick jag på Nobel Night Cap, efterfesten till Nobelfesten. Jag var vaken hela natten och gick direkt till skolan och bakis-surade för att alla andra var utsövda. Bortskämd? Ja. Men det var kul.
Sen blev det lov och julafton och jag umgicks med familjen och tog det mest lugnt. Sen firade jag in tolvslaget och sen var året slut!
2012
I mitt akvarellblock som jag fick av min fiollärare har jag ritat en fiol, ett hjärta och sist en sten i solnedgång, fast sen orkade jag inte rita mer. Men jag har skrivit i det blocket på sista tiden. Nu sist har jag skrivit en årsresumé för hand. Jag har tagit hjälp av min dagbok såklart, så den är väldigt personlig och privat men jag tänker nu lägga upp en censurerad version. Här är första halvåret:
Januari
Året började i ilska och besvikelse. Min nära vän och min bror hade flörtat på nyårsafton och i slutet av januari blev de tillsammans. På nyårsdagen satt jag och kokade. Jag ville styra deras beslut, och var arg för jag tyckte att de inte tog tillräckligt med ansvar för att berätta för mig på ett bra sätt. Jag tyckte inte att de förstod hur mycket deras förhållande påverkade mig. Det var väldigt mycket upp och ner hela månaden, och såklart efter det också.
Annars så var jag väldigt mycket med mina klasskompisar, trivdes med dem jättemycket och var på fester. Jag var glad. Oroade mig för små och stora saker samtidigt.
Februari
Jag var på många fester i februari. Hade skitkul och älskade det, men jag var väldigt labil under den perioden. Jag byggde upp mycket förväntningar och lade in väldigt mycket känslor kring personer, och blev nedslagen när de inte betedde sig som jag trodde att de skulle göra. Jag ältade och ältade och försökte förstå om det var något jag gjorde, om jag skulle ändra mig.
Sen hade jag ett familjebråk som fick mig att att fråga mig själv: varför gör jag en så stor grej av bråk? Varför trodde jag att en perfekt tillvaro betydde att alla förstod alla?
Tidigare har jag haft problem med att bråka därför att jag alltid drog det till astronomiska höjder, och började älta den aktuella konflikten, som för att förhindra att något liknande någonsin uppstod igen. Men någonstans där i februari insåg jag att vissa konflikter inte går att förhindra, och det är ingen fara.
I slutet av månaden fick jag löss, skolkade från skolan för att köpa lusschampoo och gjorde hemgjord nutella. Sen åkte jag upp med mamma och våra vänner till deras land och badade badtunna, och vi pratade och pratade tre dagar i sträck. Det behövdes. Sen var jag utvilad.
Mars
"Although the players change, the son gremains the same. And the truth is: you've gotta have the balls to change". Detta var mitt mantra under mars månad, och jag hade kommit till ännu en insikt om mig själv.
Sen förflöt månaden ganska lugnt. Älskade mina klasskompisar, var med dem jämt. Hade inspiration ibland och ibland var jag stressad och irriterad över att folk inte var lika motiverade som jag. Jag sökte jobb på olika affärer. Jag var lite oklar i mitt känsloliv och visste inte riktigt hur jag kände för vissa, men jag hade kul ändå. En vecka gick jag upp klockan sex varje dag och var produktiv: städade, pluggade, tränade. Jag höll på mycket. Det var kul. Snön var borta.
April
Jag började månaden med att köra (övningsköra) till Västerås för att låna hem två fioler, och den ena köpte jag senare. Den döpte jag efter en som jag varit intresserad av tidigare i mitt liv, bara för att jag och fiolen klickade lika bra som jag och den killen.
Jag hade påsklov och åkte till landet med min syster som jag knappt träffar nuförtiden, men vi trivdes där. När jag kom hem klippte jag hellugg (och svimmade hos frisören). Dagen efter tog jag min halkbana. I april började även min sjukliga patiensperiod, jag lade i snitt kanske 20 patienser om dagen, och den perioden höll i sig i kanske 4 månader. Det var ett sjukligt behov som antagligen kom sig av att jag behövde något att samla tankarna kring.
Efter lovet hade jag mitt största projekt i skolan någonsin, och det var väldigt mycket jobb. Det var värt i efterhand men knökigt då. Sen tog alla i årskurs 3 på sig sina vita fina mössor och jag firade en värd valborgsmässoafton.
Maj
Jag och min fru hade vår 18-årsfest, då vi även gifte oss. Den 12 maj blev vi (frun och jag) uppraggade av ett par australiensare vid en uttagsautomat. De hette Curt och Sam och ville att vi skulle med dem ut. Sen hände så mycket att jag inte orkade skriva på en månad. Men:
- Jag fyllde 18 år den 14/5. Jag var på musikarskivan samma kväll. Det känns som 1000 år sedan.
- Min fru kom in på en skola i Malmö. Först när jag fick höra det höll jag på att gå sönder och ramla ihop. Jag ville ge upp och dö. Precis dagen innan hon åkte ner, (samma dag vi blev uppraggade av Curt och Sam) så stod vi och kramades mitt i mitt rum och sörjde över att vi skulle vara ifrån varandra en hel vecka. Hur skulle det då gå när vi var ifrån varande i flera veckor, kanske månader? Men jag sa till mig själv att livet måste förändras, och vi hade hela sommaren på oss att vara med varandra.
- Jag var på en skiva en kväll och dagen efter gick jag upp efter 3 timmars sömn och gjorde franska nationella provet, den muntliga delen. När jag sa till min lärare (som är den bästa läraren) att jag varit uppe hela natten och dansat sa hon:
"Tu est une vraie heroine, une vraie heroine!" som betyder "Du är en riktig hjältinna!" fast jag nyss i princip sagt "Jag kanske inte gör så bra ifrån mig för jag är bakis".
Resten av månaden förflöt i plugg och övning och repande.
Juni
Första veckan i juni var jag i Tyskland med skolans symfoniorkester. Åkte buss 15 timmar ner och 15 timmar upp. Det var lärorikt att vara där. Jag lärde mig att spela fiol på riktigt känns det som, och på kvällarna gick vi runt på fotbollsplanen och pratade och åt nutella direkt ur burken med fingrarna. Inte så fräscht kanske.
Sen slutade jag skolan och hade lov. Fast jag pluggade mest körkortsteori och övningskörde och var lite stressad, men var med frun mest hela tiden. Den 28/6 tog jag körkort! Sen hade jag en riktig ledig dag där jag mest gjorde ingenting, och sen åkte jag till Frankrike!
