Jag har kommit hem från Peace and Love.
Och i morgon kväll ska jag åka till mitt landställe. För sextonde sommaren. Varje sommar jag haft den här bloggen har jag skrivit ett sånt här inlägg. "Nu åker jag, stå ut utan mig, vi ses när jag kommer tillbaka." Det här slår nog dem alla. Jag var så snurrig för ett par år sedan. Så mycket tankar som åkte runt i huvudet som jag inte kunde formulera på något begripligt sätt. Och det här. Jag var liksom lite poetisk då.
Hur som helst. Det jag vill säga är väl att jag förändrats så mycket på sista tiden. Det är ju ganska skönt, för jag trivs bättre nu. (Åh, vad det här blir sentimentalt eller bönigt).
Jag har fortfarande svårt att skriva så att någon annan än jag förstår. Nu ska jag till landet och bara vara där. Vara med brorsorna. Sucka åt tanter som tjafsar. Bada med mormor. Och någon gång där i augusti kommer jag hem, och ett par veckor efter det skriver jag in mig på min nya skola. Tjoho!

NÄ, nu ska jag sluta tjafsa här. Men, ha en nice sommar.
So long