hold your own, know your name and go your own way
I söndags vaknade jag med feber för första gången på fyra år. De senaste dagarna har jag varit sjukskriven, jag sover 9 timmar per natt, går inte utanför dörren och äter kopiösa mängder mat för att orka ligga i soffan och kolla på extramaterialet till Mamma Mia.
Såhär ser jag ut när jag är sjuk:
It's nothing to sneeze at
På söndagskvällen mådde jag väldigt dåligt. Fysiskt och psykiskt. Då skrev jag ett blogginlägg som jag inte publicerade då för det var så deprimerande:
"Jag har feber, för första gången på fyra år och det känns som om min kropp har gett upp, reagerat på allt som varit jobbigt. Kanske får jag feber för att slippa möta verkligheten (tack kroppen), kanske ska jag vara sängliggande och begrunda allt sorgligt och fult.
Jag har haft en romantisering över att vara otillgänglig, att skjuta folk ifrån mig, framförallt de som vill komma mig nära. Haft tekniker och planer och varit medveten om hur jag betett mig. Velat att människor ska tråna efter mig.
Att vara ensam är inte att vara stark. Det är fult. Det är att titta rakt åt höger för att slippa se att till vänster står någon och har precis det jag vill ha, med någon som ville ha det med mig. Men jag kunde inte. Jag försöker hitta en låt som får mig att må bättre, och det enda jag orkar lyssna på är Lie and tell me you're happy med Daniel Lemma.
Really tonight, I'm really letting go
There was something you said, that just changed it all
And even though it came out all hollow and faint
I can see what you're hiding and know what you can't
When you lie and tell me you're happy
Den här gången måste jag ha lärt mig något."
Och jag döpe det till du ljuger för mig.
Och det stämmer. Jag har behövt vara hemma och ta det lugnt, fastän febern var borta måndag morgon. Jag fick tid att begrunda mina synder och sorger. Tycka om mig själv lite grann igen. Nu är det svårt att gå tillbaka till verkligheten, speciellt eftersom i morgon är alla hjärtans dag. Men det ska jag väl palla, också. With a little help from my friends.
livet känns genom musiken
Labrinth feat. Emeli Sande - Beneath your beautiful
De första raderna i den här låten går:
You tell all the boys no
Makes you feel good
I know you're out of my leauge,
but that won't scare me away oh no.
Och jag blir så trött på det är så romantiserat att kvinnor ska vara avhållsamma. Och sen vänta på att "räddas" av mannen. Han ska vänta, han ska orka, han ska kämpa, han ska smälta ditt frusna hjärta. Men jag vill inte vänta. Jag har väntat på någon som ska bete sig som de sjunger att de ska, och ingen gör det. Ingen orkar väl, om jag ska vara ointresserad hela tiden.
Outkast feat. Norah Jones - Take off your cool
Det hela handlar faktiskt om att bara släppa taget. To take off your cool och ge människor en andra chans, även om de inte beter sig sådär som alla låtar säger att de ska göra.
Den här gången måste jag ha lärt mig det.
Och tills vidare vill jag bara chilla, inte krångla till det eller ta några initiativ.
Timbuktu - Ta det lugnt
Man måste ta det lugnt ibland.
vägskäl
Jag vet att det väldigt mycket handlar om deppiga saker här på bloggen, men sen är det ju faktiskt så att jag är ganska deppig nuförtiden. Eller snarare känslosam, vilket är skönt, för jag känner mig levande. Så jag är väldigt glad ibland också. Men såklart väldigt ledsen, det glada måste liksom vägas upp.
Jag skriver många texter om särboförhållanden, eftersom jag befinner mig i ett just nu. Det här skrev jag på tåget för en vecka sen (det blir mycket tågåkande i ett särboförhållande):
Vi går på en väg tillsammans. Ibland skiner solen, ibland är vi oense om vilken stig vi ska välja och ibland springer vi bara rakt på. Men vi är tillsammans.
Men någonting gör att vi måste gå åt olika håll. Jag fortsätter på huvudvägen, den vi alltid gått på, och du tar av åt vänster. Jag hör dina fotsteg på den andra vägen, den är nära, och ibland korsar vi varandras vägar och går bredvid varandra ett tag till. Men faktumet kvarstår: vi går inte tillsammans längre. Och jag kan inte se vad du ser eller vara med om upplevelserna du får på din väg och du känner inte de vassa stenarna under mina fötter. Stenarna som finns på vägen som bara är min nu.
För jag kommer bara att kunna gå i diket bredvid din väg, och du kan inte komma tillbaka upp på min. Inte nu längre.
Men om några mil ska vi hitta en ny väg, en väg bred nog för oss båda två.
♥
de senaste två veckorna
Det börjar med I just want your kiss boy. Det är inget mer än så.
Sen går det vidare till
A kiss is not a contract
och slutligen hamnar vi i
If you're gonna watch me walk then baby: watch me walk.
C'mon and take my hand, 'cause I'll find another man.
och
R E S P E C T
Det är nice!
till dig litegranna
Hej! Här är jag. Väldigt spontant sitter jag där med Lissabons byggnadställningar i bakgrunden.
Nu är det december 2012. Om 3 dagar ska jorden gå under. Om den inte gör det då så går den väl under om ca 50 år, så det kanske vore bra med en slags livsresumé. Fast jag börjar med det senaste året:
Nämn några toppar det här året
2. Det är sanningens ord att jag hånglade
3. Det är sommar och vi säger "Åh helvete nu måste vi vänta tills i morgon kväll tills vi ses" och ett dygn är för länge att vara ifrån varandra. Och fast jag egentligen känner att "Vi kanske borde försöka vänja oss lite, snart måste vi ändå vara ifrån varandra mycket längre än ett par dygn", klarar vi inte det. Och det var värt ändå.
4. Det var för ett par månader sedan. Jag fick sms som först fick mig att känna "Jaha, och?" men som sen ger mig hopp.
5. När jag insåg att jag fan är den roligaste person jag vet (med undantag för vissa i min närhet såklart).
6. Att Anton äntligen kom hem!
Årets bästa sms?
Det passar väldigt bra nu att jag för sms-dagbok. Hittar inget speciellt sms nu men min mormor brukar alltid skicka så roliga sms. Här är några exempel:
29-jun 16.04:
"Nagellacket blev kvar. Så du vet. Jag sticker till Skattlösa bergen. Hej Helga".
7-okt 11.41 (när jag skrivit "Ja, språket går bra, for i helvede!"):
"Må være en lille mistag. Jeg tror ikke de snakker skånsk i Malmø. kerlig hilsen bedstemor."
Tänk att hon satt och letade upp hur man bytte från svenska till danska i t9 bara för att skriva sådär. Tack mormor.
Hur många har du varit kär?
Ingen kommentar (vet faktiskt inte).
Någon händelse som varit dålig det här året?
De gånger jag trott att hela min tillvaro ska rasa samman och har varit tvungen att antingen ta stöd mot en pelare, eller när jag suttit i köket och skrik-gråtit och tryckt i mig pasta för att dämpa den hjälplösa känslan som byggts upp i mig. Och att den känslan ändå varit befogad, tyvärr. Men jag klarar mig.
Berätta något om relationer till olika människor
Jag skulle säga att jag den första delen av året mest hängde med min fru. Det skulle jag gjort nu med om inte 50 mil skiljde oss åt, så jag räknar så. Vad vi gör? Tycker såhär:
30-maj 13:15:
"Alltså min fru! Vi är bäst! Vackrast! Sexigast! Jo! Ödmjukhet är för folk utan talang."
Vad har du lärt dig i år?
Att det är värt att säga nej också, även om man helst av allt bara vill göra allt allt allt och hjälpa till och göra allt bäst.
Blev året som du har tänkt dig?
Hmm.. Ja. Jag tror det. Jag har förändrats ganska mycket tycker jag.
Vilka kläder har du använt mest?
Snygga klänningar och snygga byxor!
Ångrar du något?
Nej. Jag tror inte det. Nej.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Den låt jag lyssnar på mest hela tiden är den här:
Thin Lizzy - Dancing in the moonlight
Sommar, vinter, vår, höst, fest, mys, glad, ledsen, taggad, trött: den passar alltid!
Årets tre roligaste fester?
Först känns ju fester så jävla roliga. Alla blir 18 och hemmafesterna löser av varandra och man sitter och har superintressanta samtal om allt möjligt. Men här hände något. Sen dess har jag omvärderat det hela lite grann.
Men jag måste ändå säga att förra veckan var jag på årets bästa fest, och den var fanimig värd minst 10 andra. Jag var på Noble Night Cap (jag har tjatat sönder detta), den inofficiellt officiella efterfesten till Nobelbanketten. Jag betalade sexhundra spänn för att ens få gå, 500 för en klänning och 700 för ett par skor, men väl där... Gratis godis, alkohol, glass, mat... Och det bästa? Inget dräggande. Ingen som kom fram och kladdade, ingen som tittade fult och ingen sur min. Jag njöt, tog ett glas absint, doppade cupcaken i den vita chokladfontänen och dansade till klockan 5 på morgonen. Snackade med amerikanen på vägen ut och gick direkt till skolan.
Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)
Jag har lärt mig att ladda ner. Så jag ser på mycket konstiga filmer. Den bästa filmen var dock den här:
Den har allt
Vilka nya personer har du lärt känna i år?
Nytt folk i skolan, nytt folk i andras skolor. Jag har varit mycket i skolan det här året.
Det bästa du läst?
"Granvinterbarrets spets är grå,
Tomtarna knistra och knarra,
Alla sova i kanelbullens Bengt,
Djupt under häst´n, jodå.
Snön ligger kul på fur och gran,
Snön fryser in en Skådebanan,
Anton står på taket,
M***smör används i julbaket."
(Interskämt.)
Vad är det vackraste du fått i år?
Det här:
25-nov 18.41:
"Missing you already, queen of my heart."
Vilket knyter ihop hela säcken och sammanfattar året. Missing you all the time, queen of my heart. I övermonon♥
say "baby, I love you"
Jag vaktar ett barn. Han är 4 år och har precis tagit av sitt bandage som han fick när han ramlade baklänges och bröt högerarmen, men han äter och dricker fortfarande med vänster hand för han har inte vant tillbaka sig. Häromdagen så träffades vi sista gången innan jul, och när jag sa det sa han "Neej". Sen försökte han lura mig att stanna genom att säga "Agnes, jag ska visa dig" eller "Agnes kom och titta!" i ett par minuter. Och det konstiga är: jag blev så glad att han vet vad jag heter! Han brukar inte säga mitt namn så ofta att jag blev uppriktigt förvånad. Men glad.
Och så är det ofta, tycker jag. Varje gång jag hör någon annan säga mitt namn blir jag nästan lite glatt överraskad att de kan det. Jag gillar att höra folk prata om mig. Och jag gillar ännu mer när någon återberättar vad någon annan har sagt om mig. Den personen har sagt mitt namn, sagt något om mig och därmed tänkt på mig. Kommenterat något jag är stolt över. (Detta har blivit en väldigt introvert text).
Destiny's Child - Say my name
should we meet again, say in fifteen years, you must promise me this, if you can't be sincere
Det spöregnar ute igen. Det har regnat hela sommaren ju. Jag läste i tidningen idag att idag eller i morgon kommer en stor del av inlandsisen smälta bort, och det kan generera flera sådana här somrar som vi haft i Sverige i år. Gråa och regniga.
Det känns så värdelöst, för för mig känns det som om människor inte kommer göra något. Vi är för inställda på vårt eget självförverkligande och på varandra för att tänka på miljön. Min bror sa till mig: "När man säger 'jag är miljövän för att rädda världen' så handlar det inte om att man faktiskt vill rädda världen, man vill rädda sig själv. Vi människor kommer att gå under om vi fortsätter som vi gör, men världen kommer finnas kvar, och någon annan livsform kommer att ta vid". Det är ju faktiskt så, tyvärr. Men vad kan man göra själv? Vad kan man göra om det man helst vill göra är att skaffa barn, spela fiol, skriva, lyssna på musik? När man vill göra annat än jobba för miljön?
Hur som helst. För att dra en koppling till den här regniga sommaren så är den här sommaren sommaren då jag började lyssna på Daniel Lemma. Jag hade bara hört klassikern If I used to love you, men nu lånade jag hem en skiva från biblioteket. Varje eftermiddag i början av sommaren, när jag var supertrött på att plugga körkortsteori och övningsköra, och det regnade ute, la jag mig i soffan och lyssnade på skivan Somebody on your side. Det är min bästa skiva just nu. Jag har köpt den och en annan skiva, Morning Train. Det är något i Daniel Lemmas röst, han verkar vara fysiskt obenägen att ta i, så han sjunger liksom på halva volymen. Det är så rogivande. Dagens tips: Daniel Lemma.
Det känns så värdelöst, för för mig känns det som om människor inte kommer göra något. Vi är för inställda på vårt eget självförverkligande och på varandra för att tänka på miljön. Min bror sa till mig: "När man säger 'jag är miljövän för att rädda världen' så handlar det inte om att man faktiskt vill rädda världen, man vill rädda sig själv. Vi människor kommer att gå under om vi fortsätter som vi gör, men världen kommer finnas kvar, och någon annan livsform kommer att ta vid". Det är ju faktiskt så, tyvärr. Men vad kan man göra själv? Vad kan man göra om det man helst vill göra är att skaffa barn, spela fiol, skriva, lyssna på musik? När man vill göra annat än jobba för miljön?
Hur som helst. För att dra en koppling till den här regniga sommaren så är den här sommaren sommaren då jag började lyssna på Daniel Lemma. Jag hade bara hört klassikern If I used to love you, men nu lånade jag hem en skiva från biblioteket. Varje eftermiddag i början av sommaren, när jag var supertrött på att plugga körkortsteori och övningsköra, och det regnade ute, la jag mig i soffan och lyssnade på skivan Somebody on your side. Det är min bästa skiva just nu. Jag har köpt den och en annan skiva, Morning Train. Det är något i Daniel Lemmas röst, han verkar vara fysiskt obenägen att ta i, så han sjunger liksom på halva volymen. Det är så rogivande. Dagens tips: Daniel Lemma.
Daniel Lemma - Lie and tell me you're happy
Hejdå
and you'll make me work so we can work to work it out
"What place are you supposed to go to if you want to party here in Stockholm, then?" Det är Curt och Sam från Australien som frågar oss. Vi står vid ett bankomatuttag i Stockholm, de har precis sagt att vi får gå framför dem, och vi har bara börjat prata. De frågar oss saker om Stockholm, vi frågar saker om Australien, de säger att de är här över sommaren och jobbar, och festar. De ska snart iväg till Grekland ett litet tag och jobba en stund, men sen ska de tillbaka till Sverige. Men ska vi inte gå vidare med dem nu?
"How old do you think we are?" frågar vi dem till slut. 22, 23 svarar dem. 17, snart 18, säger vi med varsitt leende.
"But you dress so classy, you look much older than the teens back in Australia!" säger Sam då, och syftar på de classy klädkombinationerna jeansjacka och jeans + trasig jeanskeps och mjukisbyxor och kappa. Några veckor senare får vi ett sms från Sam:
"It's your birthdays, right? Time to party with some sweet Australian guys". Men vi svarar inte, och vi råkar radera sms-et. Inget party med sweet Australian guys alltså.
"Evry'ting o'right?"
Några månader går vi runt i ett stekhett Malmö och spanar på snygga killar. Han kisar mot mig och frågar med en tjock jamaikansk dialekt. Han och hans kompisar har precis sagt "We've seen you around, we thought we ought to say hi." Bara för att vi gått förbi dem flera gånger.
"What are you ladies doin' later? We thought about having a grill, it would be nice if you would come" säger de sen.
De kallar oss ladies, de har precis fått oss att stanna och hälsa och de säger, utan att det blir pinsamt eller stalkigt. I länder där man talar engelska är det mycket mer vanligt att bli uppraggad på stan sådär. Och egentligen är det inte svårare än att bara säga "Yeah, we'll come by here later". Men vi är 18 år gamla i en ny stad och männen som just nu vill att vi ska hänga med dem ikväll är kanske 12 år äldre än vi, fast de verkar tro att vi är 25 eller något åt det hållet.
Och jag som trodde att när man är 18 är man såklart redo för allt. Men även om man får en chans får man tacka nej om man vill det. Men det är skönt att veta att man, när man känner sig redo, kan åka till vilket engelsktalande land som helst, och sen sköter det mesta sig självt, bara man håller sig runt uttagsautomater.
"How old do you think we are?" frågar vi dem till slut. 22, 23 svarar dem. 17, snart 18, säger vi med varsitt leende.
"But you dress so classy, you look much older than the teens back in Australia!" säger Sam då, och syftar på de classy klädkombinationerna jeansjacka och jeans + trasig jeanskeps och mjukisbyxor och kappa. Några veckor senare får vi ett sms från Sam:
"It's your birthdays, right? Time to party with some sweet Australian guys". Men vi svarar inte, och vi råkar radera sms-et. Inget party med sweet Australian guys alltså.
"Evry'ting o'right?"
Några månader går vi runt i ett stekhett Malmö och spanar på snygga killar. Han kisar mot mig och frågar med en tjock jamaikansk dialekt. Han och hans kompisar har precis sagt "We've seen you around, we thought we ought to say hi." Bara för att vi gått förbi dem flera gånger.
"What are you ladies doin' later? We thought about having a grill, it would be nice if you would come" säger de sen.
De kallar oss ladies, de har precis fått oss att stanna och hälsa och de säger, utan att det blir pinsamt eller stalkigt. I länder där man talar engelska är det mycket mer vanligt att bli uppraggad på stan sådär. Och egentligen är det inte svårare än att bara säga "Yeah, we'll come by here later". Men vi är 18 år gamla i en ny stad och männen som just nu vill att vi ska hänga med dem ikväll är kanske 12 år äldre än vi, fast de verkar tro att vi är 25 eller något åt det hållet.
Och jag som trodde att när man är 18 är man såklart redo för allt. Men även om man får en chans får man tacka nej om man vill det. Men det är skönt att veta att man, när man känner sig redo, kan åka till vilket engelsktalande land som helst, och sen sköter det mesta sig självt, bara man håller sig runt uttagsautomater.
Michael Bublé - Haven't met you yet
puss och kram
I don't want you back
2Pac - Thugz Mansion
När min brorsa visade mig den här låten för ett par veckor sen tänkte jag "Det var ju synd att jag inte lyssnat på 2Pac förut, den här låten är ju skitbra".
2Pac - Changes ft. Talent
Sen återfann jag den här låten genom samma bror, så kom jag på att jag visst lyssnat på 2Pac, när jag var mindre. Så kan det vara.
Eamon - Fuck it
Och vem låter sin lillasyster lyssna på sån här musik:
Fuck what I said, it don't mean shit now
en storebror
=)
Någon gång i mars listade jag klippen som just då fanns in min "feel good"-mapp på datorn. Det har tillkommit några stycken, här kommer de:
Förra gången tog Jemaine Clement upp en stor del av dessa klipp, men han är faktiskt en av de roligaste som finns här på jord'n. Han är så torr och halvdryg i sig själv, haha. Här är han och pratar om världens bästa film (Men in Black III) där han spelar världens bästa skurk, Boris the Animal. Han kommer in efter ungefär hälften av klippet, och svarar bland annat på den dumma frågan:
"What were you doing when you first saw the first one?" (här syftar reporten på Men in Black I).
"I was at the movies".
Jodå.
Sommarplågarna Panetoz gör en flashmob i tunnelbanan. De sjunger, de skrattar, och en medelålders tant dansar med. Onödigt att säga mer.
Den här filmen är den senaste tillkomsten i mappen, jag såg den första gången igår. Det må vara smörigt, det må vara lite töntigt, men jag blir så glad av att se den här filmen. Det är en kille som frågar chans på sin tjej höll jag på att säga, han friar till sin flickvän. Han friar genom att göra en stor dansfest till låten Marry You med Bruno Mars, medan flickvännen sitter i bakluckan på en bil som långsamt åker genom grannskapet. Och det faktum att killen i fråga, är nästan lika lång som henne när han står framför henne på knä är också skitfint, jag vet inte varför. Den gör mig lycklig i alla fall.
Stay happy people
Förra gången tog Jemaine Clement upp en stor del av dessa klipp, men han är faktiskt en av de roligaste som finns här på jord'n. Han är så torr och halvdryg i sig själv, haha. Här är han och pratar om världens bästa film (Men in Black III) där han spelar världens bästa skurk, Boris the Animal. Han kommer in efter ungefär hälften av klippet, och svarar bland annat på den dumma frågan:
"What were you doing when you first saw the first one?" (här syftar reporten på Men in Black I).
"I was at the movies".
Jodå.
Sommarplågarna Panetoz gör en flashmob i tunnelbanan. De sjunger, de skrattar, och en medelålders tant dansar med. Onödigt att säga mer.
Den här filmen är den senaste tillkomsten i mappen, jag såg den första gången igår. Det må vara smörigt, det må vara lite töntigt, men jag blir så glad av att se den här filmen. Det är en kille som frågar chans på sin tjej höll jag på att säga, han friar till sin flickvän. Han friar genom att göra en stor dansfest till låten Marry You med Bruno Mars, medan flickvännen sitter i bakluckan på en bil som långsamt åker genom grannskapet. Och det faktum att killen i fråga, är nästan lika lång som henne när han står framför henne på knä är också skitfint, jag vet inte varför. Den gör mig lycklig i alla fall.
Stay happy people
on returning, I can't believe this world is still turning
Jag håller på att läsa en bok nu som heter "En dag", orginaltitel "One day" (det kunde ni inte tro va?). Den har kommit på film också, här är trailern. Boken är väldigt bra. Jag tar till och med små pauser som jag inte får ta på jobbet, och läser vid skrivbordet, så bra är den.
Hur som helst så läste jag en liten del idag som fick mig att tänka på mig själv. Tyvärr handlar det inte om den man vill att det ska handla om, men det får gå ändå. Låt mig citera:
"Han tycker om hennes rättframhet, hennes självförtroende och balanserade sätt. Han tycker om att hon är ambitiös på ett aggressivt sätt, och inte ber om ursäkt för det." Sid 254, rad 5.
Det jag vill komma till är att jag vill ge ett tips till allmänheten: börja sätta er själva i första rummet. Många tänker hela tiden på hur andra ska reagera, hur andra ska må, hur andra ska tycka och så vidare. Man springer i cirklar för andras välbefinnande. När man tänker för mycket på andras välbefinnande glömmer man bort sig själv. Jag tror att det finns någon koppling till martyridén; "jag mår i alla fall dåligt för att andra ska må bra, då rättfärdigar det hela sig till slut". Förstår ni?
"Hon borde få den här killen fastän jag också är intresserad, för då är det åtminstone synd om mig. Och jag har varit schysst mot henne". Men du själv då? Hur mycket vill du inte ha honom?
Jag tror att du, genom att sätta sig själv i första rummet lite oftare, inte bara gör sig själv en stor tjänst, utan också gör något för andra. Jag tror att folk blir mer säkra på dig, eftersom de vet att man sätter ner foten när något inte känns rätt, och då behöver de inte vara rädda för att såra dig, eftersom de får veta på en gång om de gör något som upprör dig: är du också kär — säg det då, säg "synd, vi får väl se vem han gillar". Känns det inte bra — säg ifrån, säg nej. Undrar du varför — fråga. Säg varför du är arg på någon, förolämpa inte deras intellekt eller empati genom att gå och sura, ställ krav på att de ska förstå och säga förlåt. Folk blir inte arga, de uppskattar det.
Vissa folk kommer att tycka att du är arrogant och möjligtvis otrevlig, men skit i att de inte gillar dig, om de inte kan hantera en rak människa så är det deras problem.
Jag är ambitiös på ett aggressivt sätt. Jag ber sällan om ursäkt. Därför att man inte behöver be om ursäkt för sig själv så mycket som man gör. Jag har lika stor rätt att göra det jag vill som någon annan, så varför ska jag lämna plats åt dem? Om det är någon man ska springa i cirklar för att den ska må bra så är det för en själv.
Det här var en mycket självgod text måste jag säga, men det är väl det som ringar in hela konceptet: jag har inget att be om ursäkt för.
Hur som helst så läste jag en liten del idag som fick mig att tänka på mig själv. Tyvärr handlar det inte om den man vill att det ska handla om, men det får gå ändå. Låt mig citera:
"Han tycker om hennes rättframhet, hennes självförtroende och balanserade sätt. Han tycker om att hon är ambitiös på ett aggressivt sätt, och inte ber om ursäkt för det." Sid 254, rad 5.
Det jag vill komma till är att jag vill ge ett tips till allmänheten: börja sätta er själva i första rummet. Många tänker hela tiden på hur andra ska reagera, hur andra ska må, hur andra ska tycka och så vidare. Man springer i cirklar för andras välbefinnande. När man tänker för mycket på andras välbefinnande glömmer man bort sig själv. Jag tror att det finns någon koppling till martyridén; "jag mår i alla fall dåligt för att andra ska må bra, då rättfärdigar det hela sig till slut". Förstår ni?
"Hon borde få den här killen fastän jag också är intresserad, för då är det åtminstone synd om mig. Och jag har varit schysst mot henne". Men du själv då? Hur mycket vill du inte ha honom?
Jag tror att du, genom att sätta sig själv i första rummet lite oftare, inte bara gör sig själv en stor tjänst, utan också gör något för andra. Jag tror att folk blir mer säkra på dig, eftersom de vet att man sätter ner foten när något inte känns rätt, och då behöver de inte vara rädda för att såra dig, eftersom de får veta på en gång om de gör något som upprör dig: är du också kär — säg det då, säg "synd, vi får väl se vem han gillar". Känns det inte bra — säg ifrån, säg nej. Undrar du varför — fråga. Säg varför du är arg på någon, förolämpa inte deras intellekt eller empati genom att gå och sura, ställ krav på att de ska förstå och säga förlåt. Folk blir inte arga, de uppskattar det.
Vissa folk kommer att tycka att du är arrogant och möjligtvis otrevlig, men skit i att de inte gillar dig, om de inte kan hantera en rak människa så är det deras problem.
Jag är ambitiös på ett aggressivt sätt. Jag ber sällan om ursäkt. Därför att man inte behöver be om ursäkt för sig själv så mycket som man gör. Jag har lika stor rätt att göra det jag vill som någon annan, så varför ska jag lämna plats åt dem? Om det är någon man ska springa i cirklar för att den ska må bra så är det för en själv.
Det här var en mycket självgod text måste jag säga, men det är väl det som ringar in hela konceptet: jag har inget att be om ursäkt för.
Morrissey - I'm not sorry
Så, gå nu ut och sparka folk på smalbenen eller armbåga dem mellan revbenen, och be inte om ursäkt.
God natt
ja heej
jag tycker det är töntigt att bli sjuk. För att jag på senaste tid utvecklat ungefär världens bästa immunförsvar. Folk som blir förkylda när det är kallt ute är, ja, töntiga.
jag tycker det är coolt att cykla med hjälm. Alltså, jag gjorde det själv förut, men sen slutade jag nu. För det är så skönt att cykla utan hjälm och känna vinden i håret. Och lite för att jag känner mig töntig. Men när jag ser andra med hjälm tycker jag de inte alls ser töntiga ut, så jag har nu gett mig själv ett löfte att börja använda hjälm igen, när jag lagat min cykel. Jo då.
jag tycker det är roligt när man snackar med någon som man har världens flyt med, så man bara skämtar på tillsammans.
jag tycker det är tråkigt att inte ha något att göra, alltså en längre tid. Som om jag inte skulle haft jobb den här sommaren, då skulle jag blivit slöare och haft svårare att hitta på saker att göra själv. Mindre tid = jag gör mer.
jag tycker det är sorgligt att det finns människor som jag är släkt med som jag aldrig kommer lära känna av olika anledningar. Är det inte lite konstigt, när man kommer från samma människor?
jag tycker det är smärtsamt att skämmas, då gör det faktiskt ont i hela kroppen.
jag tycker det är pinsamt när folk inte säger emot när jag nästan tvingar dem till saker (som jag tvingade några killar, nej, män, att lyfta upp mig på axlarna, fast de hade varit så snälla och redan gjort det den kvällen). Jag tar för givet att folk ska säga nej, men någonting med min stränga blick kanske gör att de inte vågar...
jag tycker det är bra att Pridefestivalen finns. Jag har knappt sett den, första gången var i år, och jag blev faktiskt tårögd ett par gånger.
jag tycker om Björn Skifs. Som person. Har aldrig träffat honom, men han låter så empatisk.
Björn Skifs - Det blir alltid värre framåt natten
jag tycker det är coolt att cykla med hjälm. Alltså, jag gjorde det själv förut, men sen slutade jag nu. För det är så skönt att cykla utan hjälm och känna vinden i håret. Och lite för att jag känner mig töntig. Men när jag ser andra med hjälm tycker jag de inte alls ser töntiga ut, så jag har nu gett mig själv ett löfte att börja använda hjälm igen, när jag lagat min cykel. Jo då.
jag tycker det är roligt när man snackar med någon som man har världens flyt med, så man bara skämtar på tillsammans.
jag tycker det är tråkigt att inte ha något att göra, alltså en längre tid. Som om jag inte skulle haft jobb den här sommaren, då skulle jag blivit slöare och haft svårare att hitta på saker att göra själv. Mindre tid = jag gör mer.
jag tycker det är sorgligt att det finns människor som jag är släkt med som jag aldrig kommer lära känna av olika anledningar. Är det inte lite konstigt, när man kommer från samma människor?
jag tycker det är smärtsamt att skämmas, då gör det faktiskt ont i hela kroppen.
jag tycker det är pinsamt när folk inte säger emot när jag nästan tvingar dem till saker (som jag tvingade några killar, nej, män, att lyfta upp mig på axlarna, fast de hade varit så snälla och redan gjort det den kvällen). Jag tar för givet att folk ska säga nej, men någonting med min stränga blick kanske gör att de inte vågar...
jag blir lycklig av att lyssna på riktigt bra musik, titta på en bra film, att tycka om någon annan så att man saknar den (även när man är med den), att cykla. När jag blir lycklig spritter det i kroppen. Jag blir liksom sprallig, så man kan säga att varenda gång jag är sprallig är jag lycklig. Det är bra.
jag tycker det är bra att Pridefestivalen finns. Jag har knappt sett den, första gången var i år, och jag blev faktiskt tårögd ett par gånger.
jag tycker om Björn Skifs. Som person. Har aldrig träffat honom, men han låter så empatisk.
Björn Skifs - Det blir alltid värre framåt natten
it's just emotions taking me over
Hej, hallå dagboken.
1. Jag har tagit körkort. Är jag inte grym? Trots att jag råkade köra ut i en bussfil när jag skulle ut på motorleden sa min uppkörare Sofi: "Hördudu, den är godkänd, din körning" när jag stängde av motorn. När det var hundra meter kvar till Trafikverket kom "Där jag hänger min hatt" på radion. "Den här tycker jag det är sånt himla drag i" sa Sofi och höjde volymen, så satt vi och dansade i bilen. Tack, Sofi.
Norlie & KKV - Där jag hänger min hatt
2. Jag älskar mitt jobb. Jag skriver in information i excelark, lyssnar på dokumentärer på radion och sorterar fakturor. Och lyssnar på musik med mina kollegor, och gullar med hundarna som folk har med sig. Det är bra.
Det här är Paulas favoritlåt:
Björn Skifs - Härligt härligt, men farligt farligt
3. Jag har haft den här låten på hjärnan i drygt en månad. Bara för att den är så jävla grym:
U2 feat. Mary J Blige - One
4. Har fått en seriös crush på Beyoncé de senaste dagarna. Har aldrig reflekterat över hur grym hon är, jag har tänkt "hon är skitbra sångerska", men nu har jag märkt hur bra låtarna är också, och hela hon. Titta bara här, på killen vid 2:20. Jag blir så lycklig.
Beyoncé - Love on top
5. Och med Beyoncé kommer också Destiny's Child. Lite barndomskänsla, och kommer ihåg låtar som man gillade då som fortfarande håller. Such as:
Destiny's Child - Emotion
God natt
1. Jag har tagit körkort. Är jag inte grym? Trots att jag råkade köra ut i en bussfil när jag skulle ut på motorleden sa min uppkörare Sofi: "Hördudu, den är godkänd, din körning" när jag stängde av motorn. När det var hundra meter kvar till Trafikverket kom "Där jag hänger min hatt" på radion. "Den här tycker jag det är sånt himla drag i" sa Sofi och höjde volymen, så satt vi och dansade i bilen. Tack, Sofi.
Norlie & KKV - Där jag hänger min hatt
2. Jag älskar mitt jobb. Jag skriver in information i excelark, lyssnar på dokumentärer på radion och sorterar fakturor. Och lyssnar på musik med mina kollegor, och gullar med hundarna som folk har med sig. Det är bra.
Det här är Paulas favoritlåt:
Björn Skifs - Härligt härligt, men farligt farligt
3. Jag har haft den här låten på hjärnan i drygt en månad. Bara för att den är så jävla grym:
U2 feat. Mary J Blige - One
4. Har fått en seriös crush på Beyoncé de senaste dagarna. Har aldrig reflekterat över hur grym hon är, jag har tänkt "hon är skitbra sångerska", men nu har jag märkt hur bra låtarna är också, och hela hon. Titta bara här, på killen vid 2:20. Jag blir så lycklig.
Beyoncé - Love on top
5. Och med Beyoncé kommer också Destiny's Child. Lite barndomskänsla, och kommer ihåg låtar som man gillade då som fortfarande håller. Such as:
Destiny's Child - Emotion
God natt
back in the days/nothing lasts forever
Jag kommer ihåg från när jag var mindre att livet var så tråkigt. I långa perioder hände absolut ingenting. Jag är i allmänhet lite dålig på att ta tag i saker och planera ihop möten eller whatnot, men det är också allmänt så när man är mindre; det finns mindre att göra. En massa tid går åt att inte förstå saker, att känna sig för stor eller för liten, att försöka förstå vem man är, hur man ska vara, varför andra gör som de gör. Jag förstår verkligen varför folk i de tidiga tonåren är så osköna mot varandra och sig själva, för det är ju en jobbig situation. Alla går runt och är osäkra och gör varandra osäkra. De är ju mitt emellan två olika tidszoner. T.ex. ett par tjejer som jag såg på pendeln häromdagen. De hade tajta jeans, fönat och plattat hår, mycket smink, push-upp-BH och var kanske i 13- 14-årsåldern. De sprang runt i vagnen och skrek och skrattade. Plötsligt insåg jag vad de egentligen gjorde; de sprang runt och lekte. De var mitt emellan barn och ung vuxen, de hade "förstått att man ska sminka sig", men de kunde fortfarande inte låta bli att leka i pendeltågsvagnen.
Afasi och Filthy feat. Snook - 1990nånting
Livet nu är mycket roligare. Det finns mycket fler sköna människor i min ålder (även om vissa tydligen fortfarande inte vill växa upp) än vad som fanns för ett par år sedan, man känner sig lugnare med hur folk och man själv beter sig, man kan stå upp för vad man vill och vad man gör, man kan respektera folk utan att noja över saker som om den människan är cool eller ej. Man blir en säker människa och förhoppningsvis hittar man rätt. Det har jag gjort. Och det är skitkul att ofta ha något att göra, någon att hänga med, någon att tänka på, någon att skämta med. Man kan känna sig bekväm med flera personer.
Men ibland kan jag tänka tillbaka på de där långa stunderna i förr i tiden, då när jag inte hade något att göra, och nästan längta tillbaka. Därför ibland så vill jag bara ta det lugnt. När all tid går åt till att plugga körkortsteori, eller vara socialt begåvad och trevlig när man kanske inte orkar och inte förstår varför man ska vara det, och man ställs inför frågor som "vad vill jag göra efter gymnasiet". Livet är roligare nu, men det kräver också mer. Men det är kanske för att man klarade sig igenom den där vidriga högstadietiden som man pallar mer också.
Men ibland kan jag tänka tillbaka på de där långa stunderna i förr i tiden, då när jag inte hade något att göra, och nästan längta tillbaka. Därför ibland så vill jag bara ta det lugnt. När all tid går åt till att plugga körkortsteori, eller vara socialt begåvad och trevlig när man kanske inte orkar och inte förstår varför man ska vara det, och man ställs inför frågor som "vad vill jag göra efter gymnasiet". Livet är roligare nu, men det kräver också mer. Men det är kanske för att man klarade sig igenom den där vidriga högstadietiden som man pallar mer också.
Brett Dennen - Nothing lasts forever
Keeping it real factor 100%
puss
I love her endlessly
Edison Lighthouse - Love grows (where my Rosemary goes)
Alltså. Den här låten. Jag får inte nog. Den är bara så jävla bra. Hur går det ens till? Venne.
Glad midsommar
all I know is I wanted you
I morgon är den dagen som alla har bävat inför, den till när alla inlämningar och uppsatser ska vara klara, alla föreläsningar förberedda och så vidare.
Jag är klar. Jag har bara sju saker kvar på min "to do"-list, så nu har jag fritid. Det känns lite ovant för det finns så mycket tid att göra saker på.
I helgen har jag sett teater, hängt i Vitabergsparken, övningskört, varit på loppis i Bagarmossen och köpt en tröja, hängt med den ena brorsan, åkt lite longboard, hängt med den andra brorsan, spelat kort, kollat på Indiana Jones, ätit paj, varit vid Hornstullsloppisen och hängt under ett träd, hittat två klänningar för 20 spänn sammanlagt (en var gratis), suttit under ett annat träd och druckit hallondricka, städat mitt rum, dammsugit lägenheten, sorterat tvätt, spelat fiol... Det känns som om jag har gjort jättemånga saker, men det som är nice är att jag hann ta det lugnt också. Jag hann ligga i soffan i några timmar, slötitta på "Greven av Monte Christo" och "Little Britain" och måla både tånaglarna och fingernaglarna.
Kärlek
Jag är klar. Jag har bara sju saker kvar på min "to do"-list, så nu har jag fritid. Det känns lite ovant för det finns så mycket tid att göra saker på.
I helgen har jag sett teater, hängt i Vitabergsparken, övningskört, varit på loppis i Bagarmossen och köpt en tröja, hängt med den ena brorsan, åkt lite longboard, hängt med den andra brorsan, spelat kort, kollat på Indiana Jones, ätit paj, varit vid Hornstullsloppisen och hängt under ett träd, hittat två klänningar för 20 spänn sammanlagt (en var gratis), suttit under ett annat träd och druckit hallondricka, städat mitt rum, dammsugit lägenheten, sorterat tvätt, spelat fiol... Det känns som om jag har gjort jättemånga saker, men det som är nice är att jag hann ta det lugnt också. Jag hann ligga i soffan i några timmar, slötitta på "Greven av Monte Christo" och "Little Britain" och måla både tånaglarna och fingernaglarna.
Kärlek
Erykah Badu - Next lifetime
jahaa
Saker jag är konstant glad över:
* Att jag inte går på högstadiet längre. Om man jämför hur jag trivdes i min högstadieklass med hur jag trivs i min nuvarande klass är skillnaden brutal. Att jag får umgås med mina klasskompisar varje dag (och många kvällar när vi åker buss hem sent) är så himla najs. Och då blir det mer påtagligt att det inte var så på högstadiet. Så tack och lov att jag växte upp.
* Att jag har syskon. Två fina storebröder som är jobbiga och sköna om vartannat. Med dem har jag kul.
Det här är återkommande faktum som kan göra mig glad en dålig dag. Puss och kram
* Att jag inte går på högstadiet längre. Om man jämför hur jag trivdes i min högstadieklass med hur jag trivs i min nuvarande klass är skillnaden brutal. Att jag får umgås med mina klasskompisar varje dag (och många kvällar när vi åker buss hem sent) är så himla najs. Och då blir det mer påtagligt att det inte var så på högstadiet. Så tack och lov att jag växte upp.
* Att jag har syskon. Två fina storebröder som är jobbiga och sköna om vartannat. Med dem har jag kul.
Det här är återkommande faktum som kan göra mig glad en dålig dag. Puss och kram
Trevor Hall - Who you gonna turn to?
tell him come on help you get your shit
Erykah Badu - Call Tyrone
Det här var en låt jag hade på min mp3 när jag var yngre. Det var väldigt synd att den försvann...
Jag kan inte fokusera strukturera tänka alls. Kan bara tänka på en sak. Vill få ett svar.
Funderar på att skriva klart en uppsats. Vore värt.
Välkommen till mitt liv, jag har sju saker på min "to do"-lista nu. Kom igen!!!
puss
we're going to party like it's your birthday
Jag är 18 år nu. Tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa.
Nej, faktiskt, det känns inget speciellt. En sak har jag att säga; jag läste igenom min dagbok från min förra födelsedag. Skrev saker som jag blir ledsen av att läsa, därför att jag var så arg på mig själv dåförtiden. Och om jag fick skicka en hälsning till mig själv för ett år sedan är det "fan, nu är det bra igen" eller det lite mer klyschiga "det löser sig". Att vara arg på sig själv är så dumt, tar så mycket onödig tid och man ska vara glad på sig själv. Jag är fan det bästa jag har.
Nej, faktiskt, det känns inget speciellt. En sak har jag att säga; jag läste igenom min dagbok från min förra födelsedag. Skrev saker som jag blir ledsen av att läsa, därför att jag var så arg på mig själv dåförtiden. Och om jag fick skicka en hälsning till mig själv för ett år sedan är det "fan, nu är det bra igen" eller det lite mer klyschiga "det löser sig". Att vara arg på sig själv är så dumt, tar så mycket onödig tid och man ska vara glad på sig själv. Jag är fan det bästa jag har.
Nu ska jag sova igen de timmarna jag missade inatt, när jag dansade, rockade rockring, fick komplimanger, blev glad åt folk som hånglade och vandrade hemåt längs Östgötagatan klockan halv fyra på morgonen (och såg en grävling!).
god natt
god natt
I just want your kiss boy
"Sitter du här med en jävla brud?"
Tänk. Här har man pluggat, stressat, färgat håret, jobbat, gått och simmat, sminkat sig, övat fiol, varit rolig och tillmötesgående och gjort en jädra massa saker man "ska" göra. Så får man höra en massa komplimanger, och det är ju fint gjort av folk, att säga snälla saker. Fast inget av det där är tydligen något att bry sig om, bara man får höra att man är en jävla brud någon gång. En vanlig jävla brud, synd att man inte är det på heltid.
Tänk. Här har man pluggat, stressat, färgat håret, jobbat, gått och simmat, sminkat sig, övat fiol, varit rolig och tillmötesgående och gjort en jädra massa saker man "ska" göra. Så får man höra en massa komplimanger, och det är ju fint gjort av folk, att säga snälla saker. Fast inget av det där är tydligen något att bry sig om, bara man får höra att man är en jävla brud någon gång. En vanlig jävla brud, synd att man inte är det på heltid.
Det här längtar man efter också ibland.
Kate Nash - Pumpkin Soup
Livet alltså