you worry to much
Peter Gabriel & Kate Bush - Don't give up (ess-dur)
Det är lite fint med låtar såhär, som är ganska rakt på sak. Som känns klyshiga för att alla kan förstå dem. Men egentligen så är det väldigt rogivande att höra någon sjunga "Don't give up, we're proud of who you are" och "Somewhere there's a place where we belong". Då känns det som om de sjunger för en och man känner sig lite bättre. Väldigt fint.
stereo turned up loud with a fat sound
Teddybears STHLM feat. Paola - Yours to keep
Dagens låt. Och den var väldigt enkel, bara tre ackord, men man blir ju lite vilse när det låter sådär elektroniskt.
Nu ska jag väl gå och lägga mig. godnatt
alone is the last place I want to be
I conducted a plan to bump into you most accidentally
Kate Nash - We get on
(är det inte lite fint hur folk sitter och gör sådana här små videos till låtarna?)
Kate Nash är faktiskt något speciellt. Det är bara något i låtarna, allt är så himla enkelt. Och även om jag i vanliga fall verkligen, verkligen, inte gillar låtar som är för enkla med texten, för det känns som om de kommer på någon fin rad och sen bara fyller ut resten, så känns Kate Nash texter väldigt genomtänkta ändå. Under varenda youtubeklipp med någon av hennes låtar finns det några kommentarer som säger "I think she gets me" eller "I've felt exactly like that". Så ärligt är det:
"And my friends were like, whatever, you'll find someone better. His eyes are way to close together, and we never even liked him from the start. And now he's with that tart and I heard she done some really nasty stuff down in the park with Michael".
Och jag har haft hennes platta Made of bricks sen jag var 14 och det gläder mig att höra att jag fortfarande kan varenda låt utantill. Det var väl ändå lite tur att hon ramlade ner för den där trappan.
men jag gjorde inte bort mig i alla fall
Och så känner jag idag. Inget behov att skriva något, allt finns redan i den här låten.
"Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?"
låt de veta att det är fresh
Petter - Fresh
Den bästa låten just nu. Det är faktiskt något med hiphop, det går bara rakt in. Om man är på dåligt humör någon dag så är det här låten man ska lyssna på.
När jag glider in på baren med en bakvänd keps.
Nu ska jag glida till plugget.
I remember every crazy minute, and oh it's a sad sad world without you around
Sheryl Crow - Sad sad world
En av de artisterna jag lyssnat på längst i mitt liv är Sheryl Crow. Ändå sen vi köpte den här plattan på ICA-butiken på väg hem från stranden på Gotland när jag var åtta har jag lyssnat. Och vad hon är bra.
En fin låt det här, lyssna.
and so it was
Den här låten spelas på radion just nu. Tänker alltid på scenen i the Boat that Rocked där den är med. Så. Puss och godnatt.
I will never be free
Nu tänkte jag prata om vädret, har inget annat att säga. Förutom att jag är trött på att få uppgifter i svenskan som jag inte fattar och på att vara seg. Är lite trött helt enkelt. Så det vore härligt med lite sommarvind!
nä, nu ska jag gå och spela fiol.
puss och kram
matteprov feat. youtube
Idag hade jag matteprov. Av någon anledning fick jag de här låtarna på hjärnan:
Suzanne Vega - Luka
Vet inte hur det kom sig. Kan ju vara att jag undermedvetet bad alla mina klasskamrater att inte fråga hur det gått efter provet.
"Just don't ask me what it was."
Från Chicago - Cell block tango
Den här är ju ganska förståelig. På mitt Friskis och Svettis-pass igår så körde vi lite dans till den här låten. Det här visar också hur lätt tankarna flyger iväg till något annat när man inte kan koncentrera sig. Jag har också en liten teori om att om jag fortsätter läsa matte efter det här året kommer jag att bli aggressiv. Så jag låter bli.
Bra låt. Bra pass! Gå på Fuego allihopa.
The Beatles - No reply
Jaha. Nog för att jag gillar Beatles, men jag vet inte var den kom ifrån.
Här kommer den bästa. En kompis visade den här för mig häromdagen. Såklart att jag får en danssång från ett engelskt barnprogram på hjärnan under mitt matteprov. Jag tror också att den här låten symboliserar en undermedveten önskan att gå från provet:
"Lift your knee, lift your other knee, lift your foot, lift your other foot".
det är så svårt att säga till dig vad man egentligen tycker och tänker om dig
Gyllene Tider - När vi två blir en
(lägg märke till vad han sjunger vid 1.25)
Återgår till min barndoms musiklyssning. Jag hade en skiva med Gyllene Tider när jag var 9 och blev lite retad ("Per Gössel"). Hehe. Men hur som helst. Fick När vi två blir en på hjärnan igår, och hittade den här gamla videon från 81. Och även om 80-talet typ är "va?"-ets årtionde utseendemässigt sett så är det faktiskt något med Per Gessle anno 81 som tilltalar mig, trots hockeyfrillan. Undrar om det har med musiken att göra? Är det så, att "tjejer gillar känsliga killar med gitarr"?
Man tycker att eftersom jag vistas i en miljö där jag träffar musikaliska killar varje dag så borde jag ha vant mig.
Men tydligen inte.
she got the whole world dancing to the music in her head
Det är så svårt att veta hur man är, hur andra uppfattar en. Man kan ju aldrig placera sig själv i ett fack, för man vet varför man gör allt man gör. Jag har aldrig tänkt att jag ska bli den där tjejen som helst sysslar med bara musiken. Tycker på något sätt att det ska finnas något test man ska ta för att veta hur man är. Att det ska kännas när man nått en viss gräns, typ att man får en stöt eller så. Eller att man blir vräkt från sin lägenhet för att man inte drar in några pengar, vad vet jag.
Men när jag stod där med min pappa i mitt rum häromdagen och installerade min nya anläggning så fick jag min stöt. Förstod att jag faktiskt är så musikintresserad jag kan bli. Det har blivit som ett beroende, att syssla med musik, att lyssna, att spela och sjunga. Som en pokémon har jag utvecklats från "den musikaliska i familjen" till musikdrägg (nya favoritordet). Kanske man kan jämföra det med Darwin-teorin, "starkast överlever", jag har helt enkelt anpassat mig till klimatet på Södra Latin där man helt enkelt måste vara så dräggig som möjligt för att överleva.
Så jag jag dräggar på.
Robyn - Don't stop the music
Här har vi en tjej som jag tror dräggade ganska mycket i min ålder. Och se hur långt hon kommit (hint, hint)!
on the night it's a different world
"O babe, don't you know it's a pity the days can't be like the nights in the summer, in the city, in the summer, in the city."
Så känns det lite nu. Och den här låten spelades på radion alldeles nyss.
Nä, ska gå ut i solen.
pusspuss
and what's the use of being a millionaire if I can't have you?
Det här med musiklyssning alltså. Nuförtiden är det ju nästan hela tiden online eller i mp3. Därför brukar jag ibland få lite skit för att jag försöker köpa så mycket skivor som möjligt (allt för att stödja kulturarbetare liksom. Tänkte ju bli en själv en dag). Visserligen är det mesta av min musiklyssning i mp3, men igår installerade jag en ny stereoanläggning i mitt rum, sen min senaste var död.
Det är en HELTHELT annan grej. Underbart. Riktigt bra musiklyssning gör mig så genomglad.
Denna låt var den första jag lyssnade på på min nya anläggning:
A Camp - I can buy you
I just want your kiss
Fett nice, dagens visa och dagens känsla.
Jaha ja. Annars då? Inte mycket. Härligt med fredag i morgon. Soft.
tjadå
djupa grejer feat. youtube
Mary N'diaye - Family
"Family doesn't have to be your mother, your father, your sister, your brother. It could mean the bond between a childhood friend, a neighbour, a lover."
Jo, såklart. Men det är något speciellt med släktband alltså. Brukar glömma bort det ibland men blir alltid påmind. Och även om de (de som hör till min släkt men jag inte känner) inte tycker som jag så gillar de i alla fall Southpark. Och vem vet, vi kanske har samma favoritavsnitt eller så.
Tacka vet man facebook. There's all you need to know.