"maybe I'm not what you had in mind"/den onde den gode och den fege
Sheryl Crow - Anything but down
Lite såhär känner jag mig. Hela låten går ut på att hon känner sig väldigt dåligt behandlad "How quickly you forget, I run the bath and pour the wine". Riktigt så är det inte med mig. But someone isn't bringing me anything but down just nu. Det är ju inte helt bra. Men jag håller hoppet uppe, så försöker inte lyssna på deppiga låtar som Anything but down utan t.ex. Some Day med Brett Dennen.
nä.
hejdå och puss
light up your face with gladness
Har på sista tiden fått en massa påminnelser om hur bra det är att le. Leenden får en att se trevlig ut, smittar av sig, gör en glad (visste ni att bara man drar upp mungiporna, med fingrarna t.ex., utlöses det en massa glad-endorfiner?) Det finns många fördelar. Jag försöker le så mycket som möjligt. Eller försöker, det kommer ganska naturligt. Kanske har jag mycket att le för, eller så har jag lätt för att le. Igår fick jag höra att man blev glad av mitt leende, och jag tror att det är en av de finaste komplimangerna någon kan ge. Att få höra att jag, med något som faller mig så naturligt och som egentligen kan liknas vid en reflex, kan göra andra glada. Jag ler när jag tänker på det. Det gör ganska ont att le nu för att jag är så sårig, men skitsamma.
Charlie Chaplin via Nat King Cole - Smile
Tycker den här bilden är gullig, det är sjukt mycket brace-face men men. Det var en kul kväll.
puss
young men, single and free
fin bild bara, som kanske ger mig lite inspiration att köra på.
puss hejdå
summer days drifting away to, ah, all the summer nights
Jag brukar tänka att på sommaren, då ska det hända grejer, då lever jag och då behöver jag inte anstränga mig. Och när jag ser de här bilderna ville jag ha sommarkvällar och bruna ben (att de där shortsen ens var för stora en gång, de sitter som en smäck nu) för att jag förknippar sommaren med en massa nicea förväntningar. Men jag försöker att inte glömma bort att jag har det jävligt nice just precis just nu. Och de här bilderna kan i och för sig förmedla den känslan.
Jag är allergisk mot myggbett.
Jag står alltid i fönstret på kvällarna och tittar ut när jag har vädrat, och det måste jag säga utan att få dåligt samvete, det är mycket mer... blått på våren (blå är min favoritfärg).
hejdå♥
none shall pass
Min gammelmorfar som var lastbilschaufför och inte kunde passa barn, min gammelmormor som sa "Ouh, så du svärjer David!" på skånska när han berättade historier och som stod handfallen och ropade "Vad ska jag göra David?!" när han fick andnöd. Ett par fattiga föräldrar som föddes på 1890-talet och som senare jobbade så hårt de kunde för att få tak över huvudet. Det var viktigast, att inte förlora lägenheten.
Att min egen mormor har haft det så känns så långt ifrån, hon som nu bor i en tvåa på Hornstull med utsikt över Drakenberg och Tanto. Men man glömmer så lätt bort när man växer upp med den standard som jag har gjort, att det fattiga, utarbetade och outbildade ligger precis bakom oss. Och att det fortfarande ser ut så på så många håll i världen. Därför tror jag att läsa historiska romaner som skulle kunna handla om ens egna släktingar och att prata med sin mormor hjälper en att förstå att inget är självklart. Det är faktiskt så.
Annars är jag väldigt glad för att David och Martha skaffade min mormor, inte bara för att min existens är beroende av hennes, utan också för att hon hjälper mig att t.ex. laga kläder. Och hon är rolig "Nu har du ju de knappnålarna precis vid gylfen, i och för sig sitter de ju på utsidan så du får ju inte ont inne på kroppen, men folk kanske tycker det blir lite konstigt. Sen blir det ju väldigt jobbigt sen när du drar ner gylfen och får en nål rätt upp i... fingret".
God eftermiddag
hur färdas ni liksom?
Stockholm Boogie
Bra musik, filmat utomhus och repliker som: "Nä, men jag lovar Natalie, dina polare från Saltsjöbaden var råsköna!"
En film med självdistans.
"Nu vart det ju kul."
Dagens tips: se den.
Puss
I will not say I'm all right for you/Start giving me something
Martha Wainwright - Bloody mother fucking asshole
Rufus Wainwright - Movies of Myself
puss
mitt 2011
Nu är det 2012! Det är sjukt. För att komma ihåg det förra året har jag kopierat en lista och fyllt i töntiga små svar. Håll till godo:
Fem händelser som varit bra det här året?
1. När jag blev inspanad. Alltså, det är så sjukt att man behöver någon annas bekräftelse för att man ska känna sig så snygg, men shit vad jag kände mig nice de där en, två, tre, fyra gångerna.
2. När jag såg The Ark på Peace and Love. Jag har sällan sett något bättre som berört mig så djupt, haha. Blir lycklig bara jag tänker på det.
3. De timslånga telefonsamtalen när det mesta som sas bara var ren skit. Ingen logik alls, men kul var det.
4. Att jag har fått så långt hår.
5. Att jag kom över någon.
Årets bästa sms?
"I love u" från någon som jag inte visste vem det var, det var årets mysterium.
Hur många har du varit kär i?
Allt är relativt; en eller fyra.
Fem händelser som varit sämst det här året?
Känns väldigt tråkigt och svara om dåliga saker.
Vilka människor har du hängt mest med år?
I kvantitetsordning: Klassen, min familj, mina närmaste.
Vad har du lärt dig i år?
Att ta tag i saker. Det är som om jag inte förstått följden handling → resultat förut, men nu gör jag det. Känns bra. Och att köra bil, framförallt köra i rondell.
Blev året som du har tänkt dig?
Nej, egentligen inte.
Vilka kläder har du använt mest?
Svarta strumpbyxor, fula gympaskor, långkjol/-klänning, munktröja.
Ångrar du något?
It does not well on the heart to dwell on the past.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Jack Johnson, The Ark, Lars Winnerbäck, The Beatles, James Morrison, Jason Mraz, Imogen Heap (omogen hög, hehe)... Massa smålåtar.
Årets tre roligaste fester?
1. En fest med överklasstema. Jag var brat. Det var KUL.
2. Att festa med klassen och sen
3. en vecka senare festa med släkten. Oväntat kul båda två.
Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)
Grey's Anatomy, High Fidelity, The Mask, American History X, The Notebook. Det är de jag kan stå för. Men sen har jag några som jag skäms för, som jag kanske kan återkomma till en annan gång.
Vilka nya personer har du lärt känna i år?
En massa i min klass, som jag kanske inte hängde så mycket med förra året.
Vad är det vackraste du fått i år?
En mandolin, det var ungefär det enda jag fick, hehe.
Vad är det bästa du har läst?
Här ligger jag och blöder. Och Utrensning av Sofi Oksanen.
composer: czech
Berlins symfoniorkester framför Dvoraks Nya Världen, 3e satsen.
Och visst, jag håller med, Dvorak är helt fantastisk. Men jag brukar säga såhär "There's a time and a place for everything" (nej, det är ju inte jag som myntade det uttrycket, men vi låtsas så) och idag lyssnade jag på den mest helt otroliga platta jag någonsin hört, och det var definitvt inte klassiskt. Skitbra var den, visar er en annan dag.
Slutsats: Musik som är nyskriven och inte konstmusik behöver inte vara dålig eller intelligensbefriande . (Jag kanske ska fortsätta med att göra slutsatser såhär i slutet, för att liksom knyta ihop säcken så ni förstår, kan tänka mig att det blir rätt svårt annars eftersom jag är så snurrig.)
Hejdå
jag skiter i allt men det skiter jag i
*Folk som ska vara så behagliga, så vänliga men i själva verket aldrig vill komma någon riktigt nära.
*Folk som försöker låtsas som om de är ödmjuka, men lägger upp de bästa bilderna från den senaste amatörfotoshooten de hade med sin nya systemkamera de fick i julklapp (fast de inte ens är fotointresserade) på sig själva någonstans. Och när de får komplimanger i kommentarerna svarar de "neeej, du är fin" och låtsas som om de inte alls tyckte att bilden var bra. Varför ska det vara så himla svårt och FEL att säga att "ja, fan, det tycker jag med!"
Nu pratar jag såklart inte bara om visningsbilder på facebook men jag använder det som en metafor. Det är något som gör att det är tabu att visa att man tycker om sig själv, så när man väl gör det känns det ovant och man vet inte hur man ska hantera det. HUR kan det vara ovant att visa att man gillar sig själv? Man är ju det enda man har!
*Jag hatar folk som inte tar för sig därför att de inte vågar sluta vara så jävla behagliga och tillmötesgående, men som, när någon som verkligen skiter i hur man "ska" vara, vill trycka ner. För det handlar bara om avundsjuka och det tycker jag att det är något av det fegaste som finns. Det som också är jobbigt är att det är de här människorna som jag tycker är de töntigaste och mesigaste, men det är ändå dem som får mig att må såhär.
Hela mitt hat leder i alla fall till en sort slutsats: att människor borde sluta vara så tillmötesgående på ett fegt sätt, och istället lära sig att hantera sina egna åsikter på ett civiliserat vis: det skulle inte behöva vara något problem. Man kan vara stolt men ödmjuk, men om jag måste välja skulle jag hellre vara med någon som är öppet otrevlig än någon som är vänlig för att den inte vågar något annat.
Jag hatar att hata. Det tar mycket energi och jag känner mig bortskämd som hatar på ett ytligt plan. Det vore mycket mer politiskt korrekt att hata diktatorer eller förbrytare. Skitsamma.
Lady GaGA - Born This Way
Låten har väl lite med inlägget att göra men jag lägger mest upp den för att jag igen har förstått hur bra Lady Gaga är.
Nu är det slut. Året fortsätter förhoppningsvis på ett gladare och roligare sätt än idag.
gott nytt år