none shall pass
Jag var hos min mormor igår. Min mormor bakar väldigt mycket kakor med smör i, vill bjuda på räkpaj och behöver hjälp att ta ner julkulor som jag hängt upp i hennes fönster för en månad sen. Vi pratade om Mina Drömmars Stad-serien som jag precis läst ut för andra gången. Vi pratade om alla människor i böckerna, och sen kom vi in på vår släkt. Varifrån vi härstammar. Hon hade en släktkrönika som daterar släktingar från 1700-talet, som allihopa kommer från Skåne. Och mina egna släktingar från den tiden flöt ihop med de som finns i Mina drömmars stad. Det kunde lika gärna varit dem. Fattiga arbetare som flyttade till Stockholm och arbetade.
Min gammelmorfar som var lastbilschaufför och inte kunde passa barn, min gammelmormor som sa "Ouh, så du svärjer David!" på skånska när han berättade historier och som stod handfallen och ropade "Vad ska jag göra David?!" när han fick andnöd. Ett par fattiga föräldrar som föddes på 1890-talet och som senare jobbade så hårt de kunde för att få tak över huvudet. Det var viktigast, att inte förlora lägenheten.
Att min egen mormor har haft det så känns så långt ifrån, hon som nu bor i en tvåa på Hornstull med utsikt över Drakenberg och Tanto. Men man glömmer så lätt bort när man växer upp med den standard som jag har gjort, att det fattiga, utarbetade och outbildade ligger precis bakom oss. Och att det fortfarande ser ut så på så många håll i världen. Därför tror jag att läsa historiska romaner som skulle kunna handla om ens egna släktingar och att prata med sin mormor hjälper en att förstå att inget är självklart. Det är faktiskt så.
Annars är jag väldigt glad för att David och Martha skaffade min mormor, inte bara för att min existens är beroende av hennes, utan också för att hon hjälper mig att t.ex. laga kläder. Och hon är rolig "Nu har du ju de knappnålarna precis vid gylfen, i och för sig sitter de ju på utsidan så du får ju inte ont inne på kroppen, men folk kanske tycker det blir lite konstigt. Sen blir det ju väldigt jobbigt sen när du drar ner gylfen och får en nål rätt upp i... fingret".
God eftermiddag
Min gammelmorfar som var lastbilschaufför och inte kunde passa barn, min gammelmormor som sa "Ouh, så du svärjer David!" på skånska när han berättade historier och som stod handfallen och ropade "Vad ska jag göra David?!" när han fick andnöd. Ett par fattiga föräldrar som föddes på 1890-talet och som senare jobbade så hårt de kunde för att få tak över huvudet. Det var viktigast, att inte förlora lägenheten.
Att min egen mormor har haft det så känns så långt ifrån, hon som nu bor i en tvåa på Hornstull med utsikt över Drakenberg och Tanto. Men man glömmer så lätt bort när man växer upp med den standard som jag har gjort, att det fattiga, utarbetade och outbildade ligger precis bakom oss. Och att det fortfarande ser ut så på så många håll i världen. Därför tror jag att läsa historiska romaner som skulle kunna handla om ens egna släktingar och att prata med sin mormor hjälper en att förstå att inget är självklart. Det är faktiskt så.
Annars är jag väldigt glad för att David och Martha skaffade min mormor, inte bara för att min existens är beroende av hennes, utan också för att hon hjälper mig att t.ex. laga kläder. Och hon är rolig "Nu har du ju de knappnålarna precis vid gylfen, i och för sig sitter de ju på utsidan så du får ju inte ont inne på kroppen, men folk kanske tycker det blir lite konstigt. Sen blir det ju väldigt jobbigt sen när du drar ner gylfen och får en nål rätt upp i... fingret".
God eftermiddag
Kommentarer
Trackback