-
Okej. Textraden "And I know that it's a wonderful world from the sky down to the sea, but I can only see it when you're here, here with me." passar in otroligt bra på min situation just nu. Och vem skriver jag om? Om a long lost love? Om en kompis som flyttat utomlands? Någon som jag älskar som dött? Nej.
Jag skriver om mitt hår. För jag var och klippte mig i går och frisören okej och jag behövde inte betala något för hon skulle lära sig någon ny teknik och hon klippte av mycket mer än vad jag frågade om. Och luggen ser helt.... ***** ut. Och mitt hår känns kort och tunt. Och sen kom hennes handledare fram och slog mig i huvudet så att jag fick whiplashskador och han tittade inte ens på mig när han klippte av ännu mer utan att fråga något.
Jag skaffar mig snabbt nya ovänner bland Stockholms alla frisörer. Nu ska jag inte klippa mig förrän i slutet av det är året. Eller tidigast i augusti. Det är bara fem månader till augusti. Okej, jag klipper mig aldrig igen.
http://agnesha.blogg.se/2009/august/att-ironisera-kap-1.html#comment
Så skrev jag i höstas när jag klippt mig på första gången på ett år. Jag försäkrar er: det är myycket värre nu.
(Jag reserverar mig för eventuellt obehag detta inlägg fick er att känna. Jag vet, folk har det värre. Men för att på något sätt åtgärda denna skada jag orsakat med att slänga ur mig så här mycket galla över saxar och dess användare, även om det inte kommer hjälpa alla skadade och hemlösa i Haiti, så får jag säga att mitt hår är det enda i-landsproblemiga som jag gråter över. Mitt hår är mitt riktmärke, det är jag. Och nu när det är borta så känner jag mig kastrerad mot min vilja.)
Jag skriver om mitt hår. För jag var och klippte mig i går och frisören okej och jag behövde inte betala något för hon skulle lära sig någon ny teknik och hon klippte av mycket mer än vad jag frågade om. Och luggen ser helt.... ***** ut. Och mitt hår känns kort och tunt. Och sen kom hennes handledare fram och slog mig i huvudet så att jag fick whiplashskador och han tittade inte ens på mig när han klippte av ännu mer utan att fråga något.
Jag skaffar mig snabbt nya ovänner bland Stockholms alla frisörer. Nu ska jag inte klippa mig förrän i slutet av det är året. Eller tidigast i augusti. Det är bara fem månader till augusti. Okej, jag klipper mig aldrig igen.
http://agnesha.blogg.se/2009/august/att-ironisera-kap-1.html#comment
Så skrev jag i höstas när jag klippt mig på första gången på ett år. Jag försäkrar er: det är myycket värre nu.
(Jag reserverar mig för eventuellt obehag detta inlägg fick er att känna. Jag vet, folk har det värre. Men för att på något sätt åtgärda denna skada jag orsakat med att slänga ur mig så här mycket galla över saxar och dess användare, även om det inte kommer hjälpa alla skadade och hemlösa i Haiti, så får jag säga att mitt hår är det enda i-landsproblemiga som jag gråter över. Mitt hår är mitt riktmärke, det är jag. Och nu när det är borta så känner jag mig kastrerad mot min vilja.)
happiness is a warm gun
En sen kvällsfilosofi:
Livet är underligt. Skitbra och samtidigt värdelöst. Jag tror att jag ska bli buddist så att jag kan sluta bry mig. Just nu är jag glad över 20<325 (tolka det som om jag äntligen förstått att 20 är mindre än 325, eller som att jag tycker att 20 hjärta 25 är fint).
Det lustiga är att jag på något sätt ser det här som en virtuell dagbok, varför då? Jag har ju en vanlig dagbok som jag skriver mer i än jag skriver här, och de flesta av mina inlägg här är bara flödeanteckningar (Vilma<3) av mina vilda tankar som ingen annan än jag själv (och knappt det) får ut något av att läsa. Men samtidigt är det nog roligt för er som känner mig att läsa att jag är lika sprättig privat som när jag är med er.
and still I feel I said to much
P.S. Jag börjar seriöst bli en musiknörd. Visst, det kan vara coolt, men bara när det är killar med gitarrer eller tjejer med kontrabaser. Men här sitter jag, en sen lördagkväll, och vill öva b-durskalor på min fiol. Jag vill jobba mig genom hela Das Skalensystemboken jag fick av min snälla granne. Jag kanske ska börja på Lilla Akademien? (Och förlåt, ni Små Akademiker som läser denna virtuella tankesamlare, men det är ju faktiskt sant, till och med folk som går där erkänner: Lilla Akademien är endast till för musiknördar. Endast.) D.S.
Livet är underligt. Skitbra och samtidigt värdelöst. Jag tror att jag ska bli buddist så att jag kan sluta bry mig. Just nu är jag glad över 20<325 (tolka det som om jag äntligen förstått att 20 är mindre än 325, eller som att jag tycker att 20 hjärta 25 är fint).
Det lustiga är att jag på något sätt ser det här som en virtuell dagbok, varför då? Jag har ju en vanlig dagbok som jag skriver mer i än jag skriver här, och de flesta av mina inlägg här är bara flödeanteckningar (Vilma<3) av mina vilda tankar som ingen annan än jag själv (och knappt det) får ut något av att läsa. Men samtidigt är det nog roligt för er som känner mig att läsa att jag är lika sprättig privat som när jag är med er.
and still I feel I said to much
P.S. Jag börjar seriöst bli en musiknörd. Visst, det kan vara coolt, men bara när det är killar med gitarrer eller tjejer med kontrabaser. Men här sitter jag, en sen lördagkväll, och vill öva b-durskalor på min fiol. Jag vill jobba mig genom hela Das Skalensystemboken jag fick av min snälla granne. Jag kanske ska börja på Lilla Akademien? (Och förlåt, ni Små Akademiker som läser denna virtuella tankesamlare, men det är ju faktiskt sant, till och med folk som går där erkänner: Lilla Akademien är endast till för musiknördar. Endast.) D.S.
And so it goes - Billy Joel
Hej då
dagens visa
Så jävla bra.
Hmm. Don't judge me.
"And today you accidentally called me baby"
gå
och lägg mig!
Förresten så finns en kul film med ett bra band med fina MIG i. Alltså, jag är med på filmen. Inte i bandet. Jag står och gungar och klappar i takt och är så inne i musiken. Jag har hatt på mig.
Nu går jag. hejdå
Förresten så finns en kul film med ett bra band med fina MIG i. Alltså, jag är med på filmen. Inte i bandet. Jag står och gungar och klappar i takt och är så inne i musiken. Jag har hatt på mig.
Nu går jag. hejdå
I want to free my feet from the broken glass and concrete. I need to get out of this city.
Nä, jag har ingen lust alls. Till något. Allt låter förjävligt. Gud vad jag är gnällig. Förlåt. Nu kommer jag inte till himlen. Men jag har förstått efter att ha studerat serien South Park noga att det är roligare i helvetet.
Jag kan rada upp lite positiva saker i mitt liv:
*Jag har köpt nya hörlurar, så att jag snart kan lyssna på musik utan att gå omkring med ett par tv-hörlurar som har en tre meter lång sladd som alla retar mig för
*Mitt rum är nystädat. Jag brukar alltid bli på bättre humör då
*Klockan är 18.00 och det är inte helt jättemörkt
Längre än så kommer jag inte
Det är såå synd om mig.
Nu ska jag vara lite ömklig för mig själv ett tag.
Här har ni en löjlig musikvideo:
Hejdå.
Jag kan rada upp lite positiva saker i mitt liv:
*Jag har köpt nya hörlurar, så att jag snart kan lyssna på musik utan att gå omkring med ett par tv-hörlurar som har en tre meter lång sladd som alla retar mig för
*Mitt rum är nystädat. Jag brukar alltid bli på bättre humör då
*Klockan är 18.00 och det är inte helt jättemörkt
Längre än så kommer jag inte
Det är såå synd om mig.
Nu ska jag vara lite ömklig för mig själv ett tag.
Här har ni en löjlig musikvideo:
Hejdå.