Morning after the night before så att säga. En sjuk grej med nyår är att man går och lägger sig när man i vanliga fall går upp för att gå till plugget. Jag skulle kunna säga att det var ett ganska spårat nyår vilket det var, men jag vill heller inte uttala mig mer om saker förrän jag fått lite distans till det hela (intressant att jag skriver som om folk verkligen har krävt en utläggning av mig om kvällens händelser). Idag är jag på dåligt humör av flera anledningar, men det är inte så farligt, det blir nog bättre i morgon. Jag sitter och hatar för mig själv. Idag ogillar jag:

*Folk som ska vara så behagliga, så vänliga men i själva verket aldrig vill komma någon riktigt nära.

*Folk som försöker låtsas som om de är ödmjuka, men lägger upp de bästa bilderna från den senaste amatörfotoshooten de  hade med sin nya systemkamera de fick i julklapp (fast de inte ens är fotointresserade) på sig själva någonstans. Och när de får komplimanger i kommentarerna svarar de "neeej, du är fin" och låtsas som om de inte alls tyckte att bilden var bra. Varför ska det vara så himla svårt och FEL att säga att "ja, fan, det tycker jag med!"
Nu pratar jag såklart inte bara om visningsbilder på facebook men jag använder det som en metafor. Det är något som gör att det är tabu att visa att man tycker om sig själv, så när man väl gör det känns det ovant och man vet inte hur man ska hantera det. HUR kan det vara ovant att visa att man gillar sig själv? Man är ju det enda man har!

*Jag hatar folk som inte tar för sig därför att de inte vågar sluta vara så jävla behagliga och tillmötesgående, men som, när någon som verkligen skiter i hur man "ska" vara, vill trycka ner. För det handlar bara om avundsjuka och det tycker jag att det är något av det fegaste som finns. Det som också är jobbigt är att det är de här människorna som jag tycker är de töntigaste och mesigaste, men det är ändå dem som får mig att må såhär. 

Hela mitt hat leder i alla fall till en sort slutsats: att människor borde sluta vara så tillmötesgående på ett fegt sätt, och istället lära sig att hantera sina egna åsikter på ett civiliserat vis: det skulle inte behöva vara något problem. Man kan vara stolt men ödmjuk, men om jag måste välja skulle jag hellre vara med någon som är öppet otrevlig än någon som är vänlig för att den inte vågar något annat.
Jag hatar att hata. Det tar mycket energi och jag känner mig bortskämd som hatar på ett ytligt plan. Det vore mycket mer politiskt korrekt att hata diktatorer eller förbrytare. Skitsamma.