"ett hav av vackra idioter"

Jag känner att årets peace and love-festival förtjänar ett till inlägg. De jag blivit kära i är (utan inbördes ordning):

Ziggy Marley
Drömutseendet, låtarna, dialekten och hans leende alltså. Dock är åldersskillnaden på 26 år lite grov, men fin var han.
Paolo Roberto
Helt otippat. Man kan ju tycka att hela grejen med "jag har slagit ner folk under hela min uppväxt" skulle vara lite avtändande. Men föredraget han höll var det bästa på flera år och han hade en sådan självdistans.
Paolo Nutini
Hade aldrig hört talas om honom tidigare, men uppenbarligen är han ganska stor i och med att han spelade på största scenen. Han är också känd i vårt camp som Pål Nutti, det riktiga namnet var lite för komplicerat för oss.

♥ Men The Ark konsert och Ola Salos geniala mellanprat fick mig att älska mig själv. Det var fantastiskt! Att än en gång inse att det är de andras problem om de inte gillar mig, att man måste våga bli skrattad åt, att man får misslyckas, att man inte behöver skämmas, att man måste våga, helt enkelt. Detta insåg jag vid den förra årets Peace and love och The Ark-konsert också, men jag har glömt bort alla bra insikter jag fick då under året. Så vad ska jag göra? Jag får tatuera in "It takes a fool to remain sane" helt enkelt.

bra.

Idag drar jag till landet. Ska bli så skönt utan dator. Hehe.
Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback