Jag är 18 år nu. Tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa.
Nej, faktiskt, det känns inget speciellt. En sak har jag att säga; jag läste igenom min dagbok från min förra födelsedag. Skrev saker som jag blir ledsen av att läsa, därför att jag var så arg på mig själv dåförtiden. Och om jag fick skicka en hälsning till mig själv för ett år sedan är det "fan, nu är det bra igen" eller det lite mer klyschiga "det löser sig". Att vara arg på sig själv är så dumt, tar så mycket onödig tid och man ska vara glad på sig själv. Jag är fan det bästa jag har.

Nu ska jag sova igen de timmarna jag missade inatt, när jag dansade, rockade rockring, fick komplimanger, blev glad åt folk som hånglade och vandrade hemåt längs Östgötagatan klockan halv fyra på morgonen (och såg en grävling!).

god natt