Det spöregnar ute igen. Det har regnat hela sommaren ju. Jag läste i tidningen idag att idag eller i morgon kommer en stor del av inlandsisen smälta bort, och det kan generera flera sådana här somrar som vi haft i Sverige i år. Gråa och regniga.
Det känns så värdelöst, för för mig känns det som om människor inte kommer göra något. Vi är för inställda på vårt eget självförverkligande och på varandra för att tänka på miljön. Min bror sa till mig: "När man säger 'jag är miljövän för att rädda världen' så handlar det inte om att man faktiskt vill rädda världen, man vill rädda sig själv. Vi människor kommer att gå under om vi fortsätter som vi gör, men världen kommer finnas kvar, och någon annan livsform kommer att ta vid". Det är ju faktiskt så, tyvärr. Men vad kan man göra själv? Vad kan man göra om det man helst vill göra är att skaffa barn, spela fiol, skriva, lyssna på musik? När man vill göra annat än jobba för miljön?

Hur som helst. För att dra en koppling till den här regniga sommaren så är den här sommaren sommaren då jag började lyssna på Daniel Lemma. Jag hade bara hört klassikern If I used to love you, men nu lånade jag hem en skiva från biblioteket. Varje eftermiddag i början av sommaren, när jag var supertrött på att plugga körkortsteori och övningsköra, och det regnade ute, la jag mig i soffan och lyssnade på skivan Somebody on your side. Det är min bästa skiva just nu. Jag har köpt den och en annan skiva, Morning Train. Det är något i Daniel Lemmas röst, han verkar vara fysiskt obenägen att ta i, så han sjunger liksom på halva volymen. Det är så rogivande. Dagens tips: Daniel Lemma.