hold your own, know your name and go your own way
I söndags vaknade jag med feber för första gången på fyra år. De senaste dagarna har jag varit sjukskriven, jag sover 9 timmar per natt, går inte utanför dörren och äter kopiösa mängder mat för att orka ligga i soffan och kolla på extramaterialet till Mamma Mia.
Såhär ser jag ut när jag är sjuk:
It's nothing to sneeze at
På söndagskvällen mådde jag väldigt dåligt. Fysiskt och psykiskt. Då skrev jag ett blogginlägg som jag inte publicerade då för det var så deprimerande:
"Jag har feber, för första gången på fyra år och det känns som om min kropp har gett upp, reagerat på allt som varit jobbigt. Kanske får jag feber för att slippa möta verkligheten (tack kroppen), kanske ska jag vara sängliggande och begrunda allt sorgligt och fult.
Jag har haft en romantisering över att vara otillgänglig, att skjuta folk ifrån mig, framförallt de som vill komma mig nära. Haft tekniker och planer och varit medveten om hur jag betett mig. Velat att människor ska tråna efter mig.
Att vara ensam är inte att vara stark. Det är fult. Det är att titta rakt åt höger för att slippa se att till vänster står någon och har precis det jag vill ha, med någon som ville ha det med mig. Men jag kunde inte. Jag försöker hitta en låt som får mig att må bättre, och det enda jag orkar lyssna på är Lie and tell me you're happy med Daniel Lemma.
Really tonight, I'm really letting go
There was something you said, that just changed it all
And even though it came out all hollow and faint
I can see what you're hiding and know what you can't
When you lie and tell me you're happy
Den här gången måste jag ha lärt mig något."
Och jag döpe det till du ljuger för mig.
Och det stämmer. Jag har behövt vara hemma och ta det lugnt, fastän febern var borta måndag morgon. Jag fick tid att begrunda mina synder och sorger. Tycka om mig själv lite grann igen. Nu är det svårt att gå tillbaka till verkligheten, speciellt eftersom i morgon är alla hjärtans dag. Men det ska jag väl palla, också. With a little help from my friends.
Kommentarer
Trackback