I'm free
Jag är ganska lugn i mitt temperament egentligen. Det är bara det att alla tror att jag är skitglad hela tiden. Det är bara min vanliga syn på livet, jag är glad. Men ibland får jag spratt. Åt det gladare hållet eller det argare hållet. Då rusar allt adrenalin i kroppen runt och jag vill slåss. Eller skrika av glädje. Musik kan få mig att bli så hjärteglad så att jag nästan sprängs. När det känns som om musiken finns i kroppen, som om att basgången vibrerar i hela kroppen och hjärtat slår i samma takt som låten. Just nu är jag så fruktansvärt lycklig, och det kom sig av den här låten:
Men det kan nog också ha att göra med att det är nyårsafton och håller på att plocka ihop massa fina kläder och smink och smycken. Och det är inte fy skam det heller.
Gott nytt år.
Nemi Montoya
Jag fick en Nemi-bok i julklapp. Det gör mig så glad. Det känns som om vi är själsfränder, den excentriska gothtjejen och den spralliga vad-jag-nu-är liksom. Men det halvtråkiga med populära saker är ju att de flesta känner så "Det är bara jag som identifierar mig med Nemi på riktigt!". I början av boken har Lisa Myhre skrivit:
"Nemi first came into print like som kind of black sheep amongst the established series — and nobody, including myself, believed it would enjoy more than a handful of readers. But it soon became apparent that boys and girls from many different cities, in many different countries and of many different ages, discovered a little friend in Nemi — and that there are others, apart from myself, who never took their heads from the clouds. This book is for everybody, but most of all for you." Det känns fint att bli lite lite rörd över något så trivialt som en seriestrip.
(Och på tal om Harry Potter, om det är något jag är säker på så är det att jag är den ENDA som förstår Ginny Weasley fullt ut.)
"Nemi first came into print like som kind of black sheep amongst the established series — and nobody, including myself, believed it would enjoy more than a handful of readers. But it soon became apparent that boys and girls from many different cities, in many different countries and of many different ages, discovered a little friend in Nemi — and that there are others, apart from myself, who never took their heads from the clouds. This book is for everybody, but most of all for you." Det känns fint att bli lite lite rörd över något så trivialt som en seriestrip.
(Och på tal om Harry Potter, om det är något jag är säker på så är det att jag är den ENDA som förstår Ginny Weasley fullt ut.)
säg inget till de andra för du blir ändå inte trodd
men jag har börjat längta hem nu för det är du som är mitt eget liv
Den där textraden har egentligen inte med något att göra. Det finns inget gömt meddelande eller så, jag tycker bara att den är ganska gullig.
Hejdå.
Den där textraden har egentligen inte med något att göra. Det finns inget gömt meddelande eller så, jag tycker bara att den är ganska gullig.
Hejdå.
you taste so sweet but I can't eat the same thing everyday
Åhhh jag känner mig lite instängd i livet. Bland alla som finns omkring mig.
"Life's like a box of chocolate," som Forrest Gumps mamma säger, "you never know what you're gonna get." Jag tycker också att livet är som en chokladask, fast jag kanske är lite mer cynisk. Jag ser det såhär: du sitter där i någon fåtölj, det är vinter, du äter ur en Alladinask. Du äter höstnougat, praliner och den där med vit choklad som låtsas vara tryffel. Och det är jättegott. Men till slut blir det för mycket och du mår illa. Men alla bjuder dig på choklad och du känner dig dum som inte tackar ja, det finns ju faktistk folk som aldrig får äta choklad. Men du mår illa, så du äter inte choklad på ett tag. Men senare, när du inte ätit choklad på ett par veckor, kanske månader, och sitter där och undrar "Varför slutade jag äta choklad då? Det är ju så gott!" Bara för att du saknar det. Men när du väl har chokladen blir du illamående. Förstår ni? Jag blir galen. En liten ischoklad som man kan äta hur mycket som helst av utan att bli illamående skulle passa fint.
Men det funkar ju inte så. Men såhär borde det kunna funka:
"Life's like a box of chocolate," som Forrest Gumps mamma säger, "you never know what you're gonna get." Jag tycker också att livet är som en chokladask, fast jag kanske är lite mer cynisk. Jag ser det såhär: du sitter där i någon fåtölj, det är vinter, du äter ur en Alladinask. Du äter höstnougat, praliner och den där med vit choklad som låtsas vara tryffel. Och det är jättegott. Men till slut blir det för mycket och du mår illa. Men alla bjuder dig på choklad och du känner dig dum som inte tackar ja, det finns ju faktistk folk som aldrig får äta choklad. Men du mår illa, så du äter inte choklad på ett tag. Men senare, när du inte ätit choklad på ett par veckor, kanske månader, och sitter där och undrar "Varför slutade jag äta choklad då? Det är ju så gott!" Bara för att du saknar det. Men när du väl har chokladen blir du illamående. Förstår ni? Jag blir galen. En liten ischoklad som man kan äta hur mycket som helst av utan att bli illamående skulle passa fint.
Men det funkar ju inte så. Men såhär borde det kunna funka:
"No, I don't wanna wake up with another, but I don't wanna always wake up with you either."
*Mental breakdown*
Jag behöver träna. Hejdå.
what more can I do?
Fan vad pretto det är att skriva blogg, egentligen. Cha-cha bloggen, idag har jag:
* Jammat järnet i skolan och det lät så bra. Ska lätt ha afroensemble med fiolen nästa år.
* High-fivat så hårt att jag tappade känseln i handflatan i tio minuter. Seriöst.
* Styrketränat inför Peace & love 2011.
* Gjort förvånansvärt bra ifrån mig på franskan.
* Pratat i telefon i 20 minuter typ.
De här låtarna är ju lite av... Jag vet inte. Ett par låtar helt enkelt.
Den här låten är det väl lite mer pk att gilla. Mysigmysig låt.
Lite halvt innehållsrikt liv sådär. Men i morgon är det först jamma och sen fekkke och på tisdag får jag jullov. Och då blir det pulkaparty i backen. Yeah.
tjadå
* Jammat järnet i skolan och det lät så bra. Ska lätt ha afroensemble med fiolen nästa år.
* High-fivat så hårt att jag tappade känseln i handflatan i tio minuter. Seriöst.
* Styrketränat inför Peace & love 2011.
* Gjort förvånansvärt bra ifrån mig på franskan.
* Pratat i telefon i 20 minuter typ.
De här låtarna är ju lite av... Jag vet inte. Ett par låtar helt enkelt.
Vengaboys - Boom boom boom boom
Musikvideon får mig verkligen att tycka att det är synd att jag inte upplevde 90-talet på riktigt. Den är verkligen jättekonstig. Precis som 90-talet. Men jag hade säkert varit en jättebra kicker.
Sam Cooke - Cupid
Den här låten är det väl lite mer pk att gilla. Mysigmysig låt.
Eartha Kitt - Santa baby
Nice. Det verkar finnas två olika sorters jullåtar: de som handlar om sig kärlek under the mistletoe ("All I want for christmas is you") och de som handlar om alla fattiga barn som har det jobbigt under julen ("Do they know it's christmas time at all?"). Måste säga att jag föredrar den första sorten.
Lite halvt innehållsrikt liv sådär. Men i morgon är det först jamma och sen fekkke och på tisdag får jag jullov. Och då blir det pulkaparty i backen. Yeah.
tjadå
I took a while for you to find me but I was hiding in the lime tree
En sak. Varför vågar man inte ringa hem till folk längre? När jag var liten var det så bekvämt, man ringde inte innan tio på morgonen eller efter tio på kvällen, men annars var det bara att ringa järnet. Nu känns det så självklart att man ska ha varandras facebook eller mobilnummer. Men om man lyckas med att inte ha det då? Då kan man inte få tag i den man vill få tag i. Jag får inte tag på någon nu. Körigt..
Jag har verkligen varit grötig i huvudet idag.
Men så blir det när man är en övertrött tjej på 16 vårar som och hoppar jämfota av sprallighet klockan elva på kvällen en söndag. Det gjorde jag igår. Jag förstår inte mig själv ibland. Måste börja träna ordenligt nästa termin. Typ dansa femtioelva gånger i veckan eller så. För min egen säkerhet och för andras nervers skull. Och kanske sluta äta socker, för jag tror mina synapser får spratt när jag äter socker.
Men det är något speciellt med nätterna, trots all trötthet dagen efter. Mina brorsor förstår mig, de ha samma kärlek till klockan 02.00. Det bästa klockslaget. Om resten har gått och lagt sig känner man sig alldeles ensam i hela världen. Det är supertyst och kretiviteten flöder. Eller spralligheten, hur man nu ser det. Det är härligt. Ett tag.
Hur som helst. Nu ska jag bli modig och ringa hem till någon!
karm (kram alltså)
Jag har verkligen varit grötig i huvudet idag.
Men så blir det när man är en övertrött tjej på 16 vårar som och hoppar jämfota av sprallighet klockan elva på kvällen en söndag. Det gjorde jag igår. Jag förstår inte mig själv ibland. Måste börja träna ordenligt nästa termin. Typ dansa femtioelva gånger i veckan eller så. För min egen säkerhet och för andras nervers skull. Och kanske sluta äta socker, för jag tror mina synapser får spratt när jag äter socker.
Men det är något speciellt med nätterna, trots all trötthet dagen efter. Mina brorsor förstår mig, de ha samma kärlek till klockan 02.00. Det bästa klockslaget. Om resten har gått och lagt sig känner man sig alldeles ensam i hela världen. Det är supertyst och kretiviteten flöder. Eller spralligheten, hur man nu ser det. Det är härligt. Ett tag.
Hur som helst. Nu ska jag bli modig och ringa hem till någon!
karm (kram alltså)
I'll be a mighty soldier before this night is through
Alltså nu känner jag att det blir lite mycket här. Känns liiite nördigt att lägga upp bilder från en scen från uppföljaren till Grease. Men det är så fint. Det där som står på den kommentaren jag printscreenade.
Jag behöver verkligen lite mer kärlek i livet, annars kommer det bara bli de här filmerna för mig. Jajaja.
Do it for our country från Grease 2. L-åten.
mother, must I keep on dancing?
Det är faktiskt något speciellt med familj. (Det här hör inte till inlägget men jag tror jag börjar växa fram dyslexi! Hur många får det vid 16 års ålder? Nu försökte jag stava familj famlij, för ett par veckor sen skrev jag gittar istället för gitarr och alldeles nyss skrev jag yeas när jag skulle skriva yes. Bara en parentes. Shit, hur stavas parentes?)
Hur som helst. Det är som sagt något speciellt med familj. Att sitta där mittemot min mormor och bara snacka med henne om lite allt möjligt är så häftigt ändå. Mitt ursprung. Och hon är faktiskt fin, min mormor. Hon är glad för min skull att jag får utbilda mig mycket, och hon säger de bästa grejerna:
Hur som helst. Det är som sagt något speciellt med familj. Att sitta där mittemot min mormor och bara snacka med henne om lite allt möjligt är så häftigt ändå. Mitt ursprung. Och hon är faktiskt fin, min mormor. Hon är glad för min skull att jag får utbilda mig mycket, och hon säger de bästa grejerna:
"Jag har köpt nya barnböcker, som jag tänkte ha till barnbarnsbarnen sen."
"Jaha, tror du att det blir några barnbarnsbarn snart?"
"Ja, det hoppas jag, de vet väl hur de ska göra, pojkarna."
Jag ska lätt bli en cool mormor.
Men nu tänkte jag vara tonåring (felstavning igen! Tånåring tänkte jag skriva) ett tag.
puss
got such a good feeling just from playing in the dirt
Japp, han är nog en fin kille.
god kväll.
mum says the hippo would eat me up but then teacher says the hippo is a vegetarian
Alltså mina föräldrar är underbara.
"Se dig själv som en ekorre, det är bara att samla på dig så mycket nötter du kan" om mina tre år på Södra Latin. Nice.
"Se dig själv som en ekorre, det är bara att samla på dig så mycket nötter du kan" om mina tre år på Södra Latin. Nice.
do you agree that there's a monster at the front door?
Trevor Hall - Well I say
Jag älskar att hitta nya personer att lyssna på. Dock så var det inte riktigt så med Trevor Hall, honom hörde jag första gången förra året, men eftersom jag har varit så "nej-det-är-fel-årstid-att-lyssna-på-honom-nu-för-det-är-sommar" så har jag inte lyssnat på honom igen förrän nu. Hur som helst. Det jag ville säga är att ni borde lyssna på Trevor Hall. Han är surfare, vegeterian, från Kalifornien (klart han är, han surfar ju) och verkar vara ständigt hes på något sätt, fast han kanske bara sjunger i obekväma tonarter. Men det skiter jag i, jag älskar det ändå. Lyssna på honom.
ALL I WANT FOR CHRISTMAS IS YOU
Alltså. Fruktansvärt bra låt. Så djup, och emotionell. Japp. Eh.
Men det suger lite att inte riktigt tänka på någon speciell när man hör den. Men det är väl kanske lätt åtgärdat. Jajaja.