Just nu känner jag mig som en blandning av Theresa Andersson, Percy Nilegård och en amerikan. Det känns som om jag bor i möjligheternas land när jag förhandlat mig fram till saker jag egentligen inte får. Detta kommer resultera i att jag kommer kunna improvisera bättre! SÅ VÄRT!

Lyssna på p3 idag, Humorhimlen, mellan fyra och fem. De kommer att ringa mig tjugo över fyra och intervjua mig om programmet Hassan, som sändes för vadå, tio år sedan? Och som den Hassan-expert jag är ska jag såklart försöka besvara deras frågor så bra som möjligt. Sen ska de spela upp mitt önskemål, Bilskolan.
Hassan förenar människor.

Det är intressant med irrelevanta blogginlägg sent om kvällarna. Vem som helst får för sig att skriva vad som helst som är ganska konstigt, även jag. Har suttit och läst igenom min blogg, augusti månad ner till innan jag skulle börja åttan. Vad hände där? Tre år gick.
Jag skrev så fruktansvärt osammanhängande då. Tänkte att alla skulle hänga med i mina associationsbanor. Nuförtiden skriver jag mindre osammanhängande, men när jag pratar kan det jag vill säga fortfarande komma ut lite hur som haver. Det låter så bra i min hjärna, varför hänger ni inte med?
Vad mer har förändrats sen jag började åttan? Killar som gick i nian eller ännu värre: hade gått UT nian var fett stora. Läskiga, tog berg av mat på tallrikarna i skolmatsalen och tornade upp sig värre än kaknästornet. Där hände också något. Äldre människor är inte läskiga längre, folk slutade vara stora helt enkelt. Eller så är jag störst av alla, jag vet inte...
Om en vecka börjar jag skolan igen. Superkul att gå till bästa skolan med bästa linjen och de nicea människorna. Mindre kul att behöva säga det: "Jag går fortfarande gymnasiet, jag ska börja tvåan". När jag var 13 tänkte jag att när jag var 17 skulle allt ha löst sig. Och allt jag hade problem med då har löst sig, men tadaa! Nya problem, 17-åriga dilemman. Att gå i gymnasiet känns inte lika allsmäktigt som jag trodde, och när 23-åriga pianister tror att Södra Latin är en folkhögskola med saminriktning (!?) är jag inte heller så pigg på att säga min riktiga ålder.

Annars då? Jag håller på att återhämta mig från supersommaren 2011 har varit. Jag har haft kul och är väldigt nöjd. Tillfreds. Och då kan det ju vara lite svårt att släppa sommaren, mycket vill ha mer helt enkelt. Men jag ska sluta tänka så mycket utan bara följa strömmen. Följa min ström, din ström, hans ström, kattens ström.