there must be some kind of way out of here


Jimi Hendrix - All along the watchtower

Musik från min barndom. Seriöst.
En sak jag tänkt på är att hur många utbildningar i musik jag än går, verkar det som om jag ändå råkar brista ut i töntiga och "omusikaliska" sägningar, t.ex. häromdagen: "Åh, ska vi spela Hendrix? Han är så snygg!"
Inget sagt om att han var ganska bra på att spela gitarr där inte, nej nej. Att han dog tidigt? Nej vadå, vad spelar det för roll, han var ju snygg. Typ så känner jag mig. Som ett
våpigt fan som står längst fram på konserten men trosorna jag försöker kasta upp på scen blåser tillbaka på mig själv.
Men jag kanske får bejaka denna mer våpiga sida hos mig själv, att jag tänder på musik, helt enkelt. Men ganska hög standard tycker jag ändå att jag har, inget Håkan Hellströmande här inte.

puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback