"What place are you supposed to go to if you want to party here in Stockholm, then?" Det är Curt och Sam från Australien som frågar oss. Vi står vid ett bankomatuttag i Stockholm, de har precis sagt att vi får gå framför dem, och vi har bara börjat prata. De frågar oss saker om Stockholm, vi frågar saker om Australien, de säger att de är här över sommaren och jobbar, och festar. De ska snart iväg till Grekland ett litet tag och jobba en stund, men sen ska de tillbaka till Sverige. Men ska vi inte gå vidare med dem nu?
"How old do you think we are?" frågar vi dem till slut. 22, 23 svarar dem. 17, snart 18, säger vi med varsitt leende.
"But you dress so classy, you look much older than the teens back in Australia!" säger Sam då, och syftar på de classy klädkombinationerna jeansjacka och jeans + trasig jeanskeps och mjukisbyxor och kappa. Några veckor senare får vi ett sms från Sam:
"It's your birthdays, right? Time to party with some sweet Australian guys". Men vi svarar inte, och vi råkar radera sms-et. Inget party med sweet Australian guys alltså.

"Evry'ting o'right?"
Några månader går vi runt i ett stekhett Malmö och spanar på snygga killar. Han kisar mot mig och frågar med en tjock jamaikansk dialekt. Han och hans kompisar har precis sagt "We've seen you around, we thought we ought to say hi." Bara för att vi gått förbi dem flera gånger.
"What are you ladies doin' later? We thought about having a grill, it would be nice if you would come" säger de sen.
De kallar oss ladies, de har precis fått oss att stanna och hälsa och de säger, utan att det blir pinsamt eller stalkigt. I länder där man talar engelska är det mycket mer vanligt att bli uppraggad på stan sådär. Och egentligen är det inte svårare än att bara säga "Yeah, we'll come by here later". Men vi är 18 år gamla i en ny stad och männen som just nu vill att vi ska hänga med dem ikväll är kanske 12 år äldre än vi, fast de verkar tro att vi är 25 eller något åt det hållet.
Och jag som trodde att när man är 18 är man såklart redo för allt. Men även om man får en chans får man tacka nej om man vill det. Men det är skönt att veta att man, när man känner sig redo, kan åka till vilket engelsktalande land som helst, och sen sköter det mesta sig självt, bara man håller sig runt uttagsautomater.