like a school-kid waiting for the spring, I'm just sitting here, waiting for you to come on home and turn me on

Jag längtar till våren. Det känns lite tidigt att längta redan såhär i början av januari, men det faktum att vintern redan har pågått i en månad plus att den verkar stanna i ett par månader till bidrar till att jag redan får längtan efter allt det där. Allt det där som känns vårigt. Jag längtar efter att åka longboard i kvällsljuset, spela volleyboll för första gången för det här året och stå i mitt fönster om kvällarna och titta ut och se löv på träden och känna doften av avgaser utan att bli köldslagen efter ett par sekunder.
Jag verkar alltid längta någonstans men det är mest känslan jag längtar efter, det är egentligen bara korta små stunder som bildar den där känslan. När jag verkligen varit där, har det inte känts så fantastiskt att åka longboard eller spela volleyboll just då. Och när jag stått i fönstret och tittat ut har jag ibland känt mig ensam för alla går där ute på gatan skrattar med varandra för det är vår och man blir ofta glad på våren och de är med varandra. Men när jag tänker tillbaks på det, saknar jag det. Såklart.
Varje nyår har jag tänkt till mig själv att "nästa år, då kommer allt vara så annorlunda. Då kommer det att ha hänt så mycket". Men det har inte hänt så mycket, för jag har inte ändrat på något. Så jag ska helt enkelt se till att det finns mer att sakna. Fler dofter, människor, tillfällen och låtar att sakna. Nästa vinter. Men nu saknar jag de där korta stunderna, våren 2010, när jag spelade ukulele vid volleybollen eller åkte längs ett bilfritt villaområde med den här låten i öronen.


Och det där kalla vårljuset.
Fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback