Det enda jag kan lyssna på just nu är den här låten. Alla andra låtar känns otrolig tråkiga i jämförelse: det är ungefär som om låten vore en människa jag vore kär i, och jag orkar inte inte umgås med den här personen. Det är inte lätt.
Älskar att Hoffmaestro har sån självdistans. Tugga tuggummi på scen...