Det är så svårt att veta hur man är, hur andra uppfattar en. Man kan ju aldrig placera sig själv i ett fack, för man vet varför man gör allt man gör. Jag har aldrig tänkt att jag ska bli den där tjejen som helst sysslar med bara musiken. Tycker på något sätt att det ska finnas något test man ska ta för att veta hur man är. Att det ska kännas när man nått en viss gräns, typ att man får en stöt eller så. Eller att man blir vräkt från sin lägenhet för att man inte drar in några pengar, vad vet jag.

Men när jag stod där med min pappa i mitt rum häromdagen och installerade min nya anläggning så fick jag min stöt. Förstod att jag faktiskt är så musikintresserad jag kan bli. Det har blivit som ett beroende, att syssla med musik, att lyssna, att spela och sjunga. Som en pokémon har jag utvecklats från "den musikaliska i familjen" till musikdrägg (nya favoritordet). Kanske man kan jämföra det med Darwin-teorin, "starkast överlever", jag har helt enkelt anpassat mig till klimatet på Södra Latin där man helt enkelt måste vara så dräggig som möjligt för att överleva.
Så jag jag dräggar på.


Robyn - Don't stop the music
Här har vi en tjej som jag tror dräggade ganska mycket i min ålder. Och se hur långt hon kommit (hint, hint)!