Att det finns så många som fortfarande bryr sig om de som har gått bort. Att folk åker ut dit för att pyssla lite så att det ser fint ut, tända ett ljus och att minnas den som ligger därunder.
Som jag. Jag blir påmind om honom av en massa människor som kände honom så väl, han var så duktig, ja, han var nästan en farfar för dig med, så roligt.
Jag kommer knappt ihåg min farfar. Men jag drömmer så mycket om honom. Det hade varit så fint att lära känna honom. Så jag har skapat en bild av den farfarn jag velat ha. Och jag antar att den bilden är bättre än verkligheten är ibland. Men jag är så rädd att det är några jag aldrig kommer lära känna tillräckligt bra innan de försvinner. Att jag bara ska komma ihåg en bild av dem som jag själv skapat. Jag tycker att det dummaste som finns är att utesluta folk ur sitt liv av onödiga anledningar. Som de som varit vid farfars grav innan oss och tänt ett större ljus.

Keep your friends close Harry