I am lost

Hela helgen har vi rivit och sorterat och strukturerat och städat här hemma. Väggar som rivs. Jag har fått ett nytt rum. "Titta, det är ju nästan som ett hotellrum!" säger mamma och pappa.
Känns pinsamt att erkänna men det känns så sorgligt och konstigt. Vad ska jag med det stora rummet till? Har varit van att sova upptryckt i min loftsäng med taket en meter från ansiktet. Det är så jag vill ha det.

Hur som helst, snart ska vi måla om där inne och golvet ska bli slipat och lackat. Sen kanske det känns bättre.

Har suttit i en av de många fotöljer jag tryckt in i rummet med två färger på väggarna för att det ska kännas lite mer ombonat tills vi får till det ordentligt och läst i en bok som heter "Compact living - Idéer för trångbodda" från 80-talet. Jag citerar:
Du får maximalt utbyte om du placerar sängen på en hög plattform, och lämnar utrymme undertill för ett skrivbord eller en sittgrupp, eller förvandlar det till en dold garderob. En sådan här plattform kan göras av trä, men om du tilltalas av hi-tech-stilen, kan du leta efter specialkonstruerade våningssängar av stålrör. Sådana säljs i delar och monteras på platsen, vilket minskar problemen med transport och utrymme.

Vi behöver inte Compact Living-tips längre. För vi har plats nu. Det är bara jag och mamma och pappa som bor här hemma och vi kan alla sova i en säng på golvet, för det får plats.

 

Brorsorna utflugna. Bort från hemmet, och strukturen vi byggde upp för att få plats allihop har vi förstört genom att ta bort väggarna. Lägenheten var en koja för fem - är ett slott för tre.

Coxy.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback