En lördagkväll. Jag sitter inne. Jag streamar lite Futurama-avsnitt. Det är nice.  Jaha, tänker ni. Men faktiskt, det är skönt att kunna sitta inne ikväll och inte känna "Åh, vad missar jag nu?"

- Att titta på sin home page på facebook och undra hur mycket man egentligen bryr sig om vad alla dessa männisor som man gått i samma klass eller skola som eller som är kompis med ens kompis gör just nu, och sen kommer man på att man inte gör det alls, och så tar man bort dem.

- Barn som skriker av skratt och ser helt vilda ut när man jagar dem och lyfter upp dem och kastar dem över axeln som man bara kan göra med dem när de är sådär små.

- Att drömma om något som man inte visste att man gillade och sen den dagen tänker man på drömmen och hur mycket man tyckte om det som hände. Vad det nu var.

- Att ha så långt hår att man stör sig på att det är i vägen hela tiden.

- Att ha sprungit så man är helt varm i hela kroppen och det gör ont i knäna för man har dåliga skor, men man har fått så mycket adrenalin att det knappt känns.

- Att fatta att man tycker synd om fiolen när man öppnar fiollådan och man inser att den legat där i bakluckan av bilen ensam en hel dag utan att bli spelad på.

- Att plötsligt komma på hur glad man är för allt man har.

- Sk8er boys.

- Löjliga amerikanska skitfilmer (ni vet, största dilemmat är vad man ska ha på sig) när man tycker att två som är kära i varandra är så gulliga för de är lite smånervösa och de vågar inte säga att de gillar varandra för de är från olika gäng, men sen vågar de det till slut för alla tycker det är okej.

- Att spela volleyboll eller andra bollspel och märka att man fått bättre bollkänsla.

- Kakor som är godare dagen efter man bakat dem så man äter dem till frukost.

- Att vara på konsert med Robyn och stå mitt bland alla dessa människor man inte känner men alla sjunger med i refrängen till Show me love och man känner att det är ju så enkelt, love.

- Att ta ut ackorden till en låt i rätt tonart.

- Att köra bil i 40 km/h på en 70-väg och man får möten och bilar kör om en, men man får inte den där läskiga känslan i magen varje gång det händer, utan man styr lugnt in bilen lite mot kanten och fortsätter köra.

- Att ligga på bottnen i vattnet och titta upp mot solen. Det känns lite som om hornhinnan ska brännas sönder, men det är ingen fara.

- Att lyckas putta i någon i vattnet när de tror att de har koll.

- När man har lyft upp den där katten och försökt få den att förstå att den ska vilja ligga där i ens famn men den hoppar ner, men sen lägger man sig och läser och då kommer den och lägger sig tillrätta på ens mage.

- Studsbollar. Jag samlade på dem när jag var liten, köpte dem för tio kronor i små automater, så kom de utrullandes.

Något som jag dock inte gillar är att det ofta pratas med en negativ framtoning. För att citera Emil Jensen:
"Många säger 'Jag är inte homofob, men homosexuella ska inte få gifta sig och de ska inte få adoptera barn' och så vidare... Varför inte istället säga: 'Jag är homofob, men jag skulle gärna ligga med Rikard Wolff!'"

Alltså, nu är jag så trött på allt klyscheri. Ehm. Alltså, att alla är så kära i klyschor. Typ "jag vill ha en pojke med fin lugg och fräknar, han ska spela gitarr och ha fina födelsemärken på ryggen och ha randiga tröjor och vara lång och smal..." och så vidare.

(Härnäst: ett otroligt poetiskt och uptight inlägg)
Jag sitter vid här och läser en massa inlägg på andras bloggar, och alla låter ungefär såhär: "I morgon börjar skolan igen, buhuu." Och jag blir orolig. Vad har jag missat? Vad är det som är så buhuu? Just det, tänker jag sen, den där allmänt kända grejen att man ska ha ångest sista dagen på sommarlovet. Slut på långa sovmorgnar, sol, värme, frihet. Slut på spontanitet.
"Hej, här får ni en almanacka som skolan har designat. Var goda att planera er framtid."
Och ja, långa sovmorgnar kan vi nog glömma de dagar som skolan inte välsignar oss med sådana (icke att förglömma: helgerna). Och det blir kallt och mörkt (snyft. Men jag försöker att tänka att det inte kommer att bli pangkallt så fort, utan det finns fortfarande tid då vi kan sitta utomhus i bara en enda liten kofta och inte frysa så mycket).
Men vem säger att friheten försvinner bara för att man befinner sig i plugget runt 7 timmar per dag? Det finns liksom fortfarande tid att sitta och titta på Emil Jenssen från under ett träd i regnet, det finns fortfarande tid för fika, promenader, prat och... vad? Det du har lust att göra. Jag har lust att sitta och läsa små löjliga Harry Potterhistorier på internet gjorda av folk som är myycket nördigare än jag (inte för att jag vet varför den informationen skulle intressera er).

Hej då.