Åh. Alltså. Vad är det för fel på mig och musik? Jag tror seriöst jag får sluta att hålla på med den, spela den, lyssna på den, lära mig den, tänka på den, gilla den, sjunga med till den, skratta och gråta till den och komma ihåg saker till den. Nu är det ungefär två veckor tills jag tänkte börja lyssna på the Shins igen (läs längre ner i november 2010 om du inte förstår). Och om sanningen ska fram: jag är rädd.

För att lyssna på the Shins. Hur funkar det, liksom?

Det låter så dumt men jag är rädd att det bara ska få mig att minnas en massa saker jätteklart och tydligt. Saker från december förra året som kanske kommer vara lite jobbigt att minnas. Saker jag inte kommit ihåg på över ett år för att jag inte lyssnat på the Shins på ett år? Jag lyssnade på the Shins i december förra året.

Och vad mer? Jag håller ju på med musiken i skolan också. Men hallå? Det gör mig ledsen för alla andra är så bra och att spela gör fysiskt ONT?
Kanske jag ska lägga av med det där. Hoppa av och börja läsa sam-sam nästa år. Spela lite piano och sjunga tyst för mig själv när ingen annan hör eller kan tycka saker om det jag framför. Jag skulle inte behöva vara så stressad nästa år för att jag måste skriva ett arr, jag skulle inte behöva räkna alla intervall för musikteoriläxan, jag skulle inte behöva tycka om musik.

Det här inlägget hade typ två svängningar, så djupt var det hahaha (musikerskämt). Hehe. Eh.

Vi avslutar med nice MUSIK!

Godnatt,
good night.