the sweetest dream would never do
Vitamin String Quartet - Don't want to miss a thing
hälften av dina val är tillfälligheter. alla andras också.
Solkräm - Rickard Wolff
Kära elev i avgångsklassen 99. Använd solkräm. Fick jag bara ge dig ett ord på vägen skulle det vara solkräm. De långsiktiga vinsterna med solkräm har påvisats av forskarna, medan resten av mina råd inte står på stadigare grund än mina egna, snåriga erfarenheter. Jag ska ge dig mina råd nu.
Nu tänker jag gå ut och springa för första gången i år. Nice.
do you love me, now that I can dance?
The Contours - Do you love me
Dido Armstrong
Dido - Here with me (varför tappar hon en kaffemugg i gatan för?)
"I cannot breathe, until you're resting here with me."
Den textraden symboliserar min situation väldigt fint.
Nu ska jag gå och sova så jag orkar vara glad.
hejdåå
you worry to much
Peter Gabriel & Kate Bush - Don't give up (ess-dur)
Det är lite fint med låtar såhär, som är ganska rakt på sak. Som känns klyshiga för att alla kan förstå dem. Men egentligen så är det väldigt rogivande att höra någon sjunga "Don't give up, we're proud of who you are" och "Somewhere there's a place where we belong". Då känns det som om de sjunger för en och man känner sig lite bättre. Väldigt fint.
I conducted a plan to bump into you most accidentally
Kate Nash - We get on
(är det inte lite fint hur folk sitter och gör sådana här små videos till låtarna?)
Kate Nash är faktiskt något speciellt. Det är bara något i låtarna, allt är så himla enkelt. Och även om jag i vanliga fall verkligen, verkligen, inte gillar låtar som är för enkla med texten, för det känns som om de kommer på någon fin rad och sen bara fyller ut resten, så känns Kate Nash texter väldigt genomtänkta ändå. Under varenda youtubeklipp med någon av hennes låtar finns det några kommentarer som säger "I think she gets me" eller "I've felt exactly like that". Så ärligt är det:
"And my friends were like, whatever, you'll find someone better. His eyes are way to close together, and we never even liked him from the start. And now he's with that tart and I heard she done some really nasty stuff down in the park with Michael".
Och jag har haft hennes platta Made of bricks sen jag var 14 och det gläder mig att höra att jag fortfarande kan varenda låt utantill. Det var väl ändå lite tur att hon ramlade ner för den där trappan.
men jag gjorde inte bort mig i alla fall
Och så känner jag idag. Inget behov att skriva något, allt finns redan i den här låten.
"Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?"
det är så svårt att säga till dig vad man egentligen tycker och tänker om dig
Gyllene Tider - När vi två blir en
(lägg märke till vad han sjunger vid 1.25)
Återgår till min barndoms musiklyssning. Jag hade en skiva med Gyllene Tider när jag var 9 och blev lite retad ("Per Gössel"). Hehe. Men hur som helst. Fick När vi två blir en på hjärnan igår, och hittade den här gamla videon från 81. Och även om 80-talet typ är "va?"-ets årtionde utseendemässigt sett så är det faktiskt något med Per Gessle anno 81 som tilltalar mig, trots hockeyfrillan. Undrar om det har med musiken att göra? Är det så, att "tjejer gillar känsliga killar med gitarr"?
Man tycker att eftersom jag vistas i en miljö där jag träffar musikaliska killar varje dag så borde jag ha vant mig.
Men tydligen inte.
on the night it's a different world
"O babe, don't you know it's a pity the days can't be like the nights in the summer, in the city, in the summer, in the city."
Så känns det lite nu. Och den här låten spelades på radion alldeles nyss.
Nä, ska gå ut i solen.
pusspuss
I just want your kiss
Fett nice, dagens visa och dagens känsla.
Jaha ja. Annars då? Inte mycket. Härligt med fredag i morgon. Soft.
tjadå
djupa grejer feat. youtube
Mary N'diaye - Family
"Family doesn't have to be your mother, your father, your sister, your brother. It could mean the bond between a childhood friend, a neighbour, a lover."
Jo, såklart. Men det är något speciellt med släktband alltså. Brukar glömma bort det ibland men blir alltid påmind. Och även om de (de som hör till min släkt men jag inte känner) inte tycker som jag så gillar de i alla fall Southpark. Och vem vet, vi kanske har samma favoritavsnitt eller så.
Tacka vet man facebook. There's all you need to know.
snow
Nej, det regnar inte. Men det snöar fruktansvärt mycket. Vilket inte egentligen är något att klaga på. Men jag hade nog varit gladare om det hade varit regn. För när det snöar blir det liksom som snö i huvudet också. Men det ska jag råda bot på. Puss
nobody's looking at me anyway
Tech N9ne - One good time
Jag fortsätter min musikutbildning (försöker börja utöka min musiksmak) med Tech N9ne. Väldigt bra.
Hur som helst. Den här låten, One good time, handlar om att inte kunna gråta. Vilket passar mig väldigt bra just nu. Eller fram tills idag. Den där känslan av att vara ledsen innerst inne utan att riktigt kunna förstå varför, eller kanske förstå varför men ändå inte kunna gråta är liksom alla jobbiga och ledsna känslor ihopklumpade.
If I could cry maybe one good time I could wash away all my pain
And maybe free my mind
After my shows it's a lonely road
Sit up all by myself trying to cleanse my soul
Men idag släppte det. Tack vare min förevigt jobbiga bror (en fantastisk bror, icke att förglömma) och Matte B så kom till slut de där argtårarna som bara fortsätter att rinna. Jag är inte religiös men efter gråtsessionen känner jag mig välsignad, och oförskämt glad. Halleluja för tårar.
waiting for the love of a travelin' soldier
Dixie Chicks - Travelin' soldier
Jag gillar Dixie Chicks. De känns normala, vettiga, smarta...
Jag gillar inte när man använder orden coffee, tv, radio, friends, cute, phone i låttexter. Men jag älskar när folk använder orden boy, girl, woman, guy. Och det gör de i den här låten:
"I cried, never gonna hold the hands of another guy". Och jag tycker att det är fint. Och förövrigt så älskar jag sångerskans röst. Den är så speciell men fin.
Och jag är speedad och kan inte riktigt sätta ord på mina tankar. Men godnatt.
like a school-kid waiting for the spring, I'm just sitting here, waiting for you to come on home and turn me on
Jag verkar alltid längta någonstans men det är mest känslan jag längtar efter, det är egentligen bara korta små stunder som bildar den där känslan. När jag verkligen varit där, har det inte känts så fantastiskt att åka longboard eller spela volleyboll just då. Och när jag stått i fönstret och tittat ut har jag ibland känt mig ensam för alla går där ute på gatan skrattar med varandra för det är vår och man blir ofta glad på våren och de är med varandra. Men när jag tänker tillbaks på det, saknar jag det. Såklart.
Varje nyår har jag tänkt till mig själv att "nästa år, då kommer allt vara så annorlunda. Då kommer det att ha hänt så mycket". Men det har inte hänt så mycket, för jag har inte ändrat på något. Så jag ska helt enkelt se till att det finns mer att sakna. Fler dofter, människor, tillfällen och låtar att sakna. Nästa vinter. Men nu saknar jag de där korta stunderna, våren 2010, när jag spelade ukulele vid volleybollen eller åkte längs ett bilfritt villaområde med den här låten i öronen.
Och det där kalla vårljuset.
Fint.
I always hate it when my boyfriend leaves me to become a Nazi
och det är så svårt att se vem jag är nu. Men jag har haft ett långt dagen-efter-nyår-prat med mina vänner idag och det känns som att man kanske inte behöver ha så stor koll på sig själv hela tiden. Andra kan ha det åt en.
Det var dagens tips.
you taste so sweet but I can't eat the same thing everyday
"Life's like a box of chocolate," som Forrest Gumps mamma säger, "you never know what you're gonna get." Jag tycker också att livet är som en chokladask, fast jag kanske är lite mer cynisk. Jag ser det såhär: du sitter där i någon fåtölj, det är vinter, du äter ur en Alladinask. Du äter höstnougat, praliner och den där med vit choklad som låtsas vara tryffel. Och det är jättegott. Men till slut blir det för mycket och du mår illa. Men alla bjuder dig på choklad och du känner dig dum som inte tackar ja, det finns ju faktistk folk som aldrig får äta choklad. Men du mår illa, så du äter inte choklad på ett tag. Men senare, när du inte ätit choklad på ett par veckor, kanske månader, och sitter där och undrar "Varför slutade jag äta choklad då? Det är ju så gott!" Bara för att du saknar det. Men när du väl har chokladen blir du illamående. Förstår ni? Jag blir galen. En liten ischoklad som man kan äta hur mycket som helst av utan att bli illamående skulle passa fint.
Men det funkar ju inte så. Men såhär borde det kunna funka:
"No, I don't wanna wake up with another, but I don't wanna always wake up with you either."
*Mental breakdown*
Jag behöver träna. Hejdå.
I took a while for you to find me but I was hiding in the lime tree
Jag har verkligen varit grötig i huvudet idag.
Men så blir det när man är en övertrött tjej på 16 vårar som och hoppar jämfota av sprallighet klockan elva på kvällen en söndag. Det gjorde jag igår. Jag förstår inte mig själv ibland. Måste börja träna ordenligt nästa termin. Typ dansa femtioelva gånger i veckan eller så. För min egen säkerhet och för andras nervers skull. Och kanske sluta äta socker, för jag tror mina synapser får spratt när jag äter socker.
Men det är något speciellt med nätterna, trots all trötthet dagen efter. Mina brorsor förstår mig, de ha samma kärlek till klockan 02.00. Det bästa klockslaget. Om resten har gått och lagt sig känner man sig alldeles ensam i hela världen. Det är supertyst och kretiviteten flöder. Eller spralligheten, hur man nu ser det. Det är härligt. Ett tag.
Hur som helst. Nu ska jag bli modig och ringa hem till någon!
karm (kram alltså)
I'll be a mighty soldier before this night is through
Alltså nu känner jag att det blir lite mycket här. Känns liiite nördigt att lägga upp bilder från en scen från uppföljaren till Grease. Men det är så fint. Det där som står på den kommentaren jag printscreenade.
Jag behöver verkligen lite mer kärlek i livet, annars kommer det bara bli de här filmerna för mig. Jajaja.
Do it for our country från Grease 2. L-åten.
mother, must I keep on dancing?
Hur som helst. Det är som sagt något speciellt med familj. Att sitta där mittemot min mormor och bara snacka med henne om lite allt möjligt är så häftigt ändå. Mitt ursprung. Och hon är faktiskt fin, min mormor. Hon är glad för min skull att jag får utbilda mig mycket, och hon säger de bästa grejerna:
"Jag har köpt nya barnböcker, som jag tänkte ha till barnbarnsbarnen sen."
"Jaha, tror du att det blir några barnbarnsbarn snart?"
"Ja, det hoppas jag, de vet väl hur de ska göra, pojkarna."
Jag ska lätt bli en cool mormor.
Men nu tänkte jag vara tonåring (felstavning igen! Tånåring tänkte jag skriva) ett tag.
puss