(Härnäst: ett otroligt poetiskt och uptight inlägg)
Jag sitter vid här och läser en massa inlägg på andras bloggar, och alla låter ungefär såhär: "I morgon börjar skolan igen, buhuu." Och jag blir orolig. Vad har jag missat? Vad är det som är så buhuu? Just det, tänker jag sen, den där allmänt kända grejen att man ska ha ångest sista dagen på sommarlovet. Slut på långa sovmorgnar, sol, värme, frihet. Slut på spontanitet.
"Hej, här får ni en almanacka som skolan har designat. Var goda att planera er framtid."
Och ja, långa sovmorgnar kan vi nog glömma de dagar som skolan inte välsignar oss med sådana (icke att förglömma: helgerna). Och det blir kallt och mörkt (snyft. Men jag försöker att tänka att det inte kommer att bli pangkallt så fort, utan det finns fortfarande tid då vi kan sitta utomhus i bara en enda liten kofta och inte frysa så mycket).
Men vem säger att friheten försvinner bara för att man befinner sig i plugget runt 7 timmar per dag? Det finns liksom fortfarande tid att sitta och titta på Emil Jenssen från under ett träd i regnet, det finns fortfarande tid för fika, promenader, prat och... vad? Det du har lust att göra. Jag har lust att sitta och läsa små löjliga Harry Potterhistorier på internet gjorda av folk som är myycket nördigare än jag (inte för att jag vet varför den informationen skulle intressera er).

Hej då.