han hen hon — ett beteende?

Relationen till dem är som ett tvåhövdat svärd. Vi har umgåtts i princip varje dag i mitt liv så relationen började inte precis på en jämn nivå så att säga; det faktum att de har hållit mig i famnen när jag var 50 cm lång gör det hela lite skevt. Att vara arg på dem skär i hjärtat, för jag tycker om dem så och vill inte ha något annat än det där sköna, larviga, vanliga, men när de sårar mig gör det dubbelt så ont.
De har lärt mig hur killar är, bl.a. hur det är att kissa med morgonstånd (väldigt viktig information för en 10-årig flicka), hur man är rolig, hur man cyklar och så vidare. Ibland sitter vi i köket och kastar mjölkpaket i diskhon för att se vem som träffar bäst, ibland ligger de i soffan och degar när jag kommer hem, ibland köper de vin till mig och ibland tittar de på varandra och säger "vilken jävla tur att hon blev en tjej" med undermeningen att det inte skulle funka med en kille till i gänget, men jag funkar; vi funkar.
Och det intressanta är att jag liksom har blivit uppfostrad till tjej av två killar. Det tog ett tag att förstå att det inte är så andra tjejer beter sig. Tjejer som har inte haft samma mindevärdeskomplex vid 10 års ålder att de inte var lika roliga som sina storebröder och som inte behövt skrika för att höras vid matsalsbordet. De tjejerna kanske förstår att man "ska" vara lite undfallande och våpig, eller att man ska ha något visst kroppspråk eller skratta åt någon annans skämt hela tiden. Haha.
Nä, mina brorsor är bra att ha: och jag är mycket bättre än de på att träffa diskhon med mjölkpaketen.


Antony and the Johnsons - You are my sister

puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback