Jag är ganska lugn i mitt temperament egentligen. Det är bara det att alla tror att jag är skitglad hela tiden. Det är bara min vanliga syn på livet, jag är glad. Men ibland får jag spratt. Åt det gladare hållet eller det argare hållet. Då rusar allt adrenalin i kroppen runt och jag vill slåss. Eller skrika av glädje. Musik kan få mig att bli så hjärteglad så att jag nästan sprängs. När det känns som om musiken finns i kroppen, som om att basgången vibrerar i hela kroppen och hjärtat slår i samma takt som låten. Just nu är jag så fruktansvärt lycklig, och det kom sig av den här låten: