Idag är en sån där dag när jag tvivlar på min egen existens. Alltså, jag förstår att jag finns till. Men varför? Varför är jag som jag är? Varför känner jag såhär eller sådär? VARFÖR?

"Om det är någon som alltid är glad så är det du Agnes" har jag fått höra. Och det är sant, jag har så mycket att vara glad över. Saker jag är tacksam över. Men ibland så känns det så värdelöst. På något sätt känns det som om världen ser annorlunda ut genom mina ögon. Men jag antar att alla känner så ibland.

"I wondered how so many could be in so much pain while others don't seem to feel a thing. And then I curse my whiteness and I get som damn depressed; in a world of suffering, why should I be so blessed?"

Så min existens är verkligen ett problem idag.

hejdå.